Månadsarkiv: juni 2008

Ghanas första modevecka

ACCRA, GHANA. I helgen startade Ghanas första modevecka, och självklart var jag på plats på Holiday Inn vid Airport-området där evenemanget hölls.

Modevisningarna var sådär. Mycket mönster och färg, blandat med västerländska idéer om hur kvinnokläder ska se ut. (Jag hade inte med mig någon kamera, tyvärr.)

Vad som kunde konstateras från andra raden vid poolside var att Togo framstår som det land i Västafrika att hålla koll på i modesammanhang. En designer från Togo hade en mycket intressant mix: tänk Marie Antoinettes klänningar där underdelen behålls, och istället för korsett var det en överdel med rödgrönt broderat mönster.

Tyvärr fick modevisningarna avbrytas när regnet kom in över Accra. Vi tog tillfället i akt och flydde till Vanity i Osu.

Andra om: , , , ,

Den svenska imperialismen

CAPE COAST, GHANA. Den röda jord jag står på hörde till Sverige. 358 år tidigare, den 22 april 1650, slöt Henrik Carloff avtal med Kungen av Futu och området vid kusten blev svensk mark.

Kände du till det? Misstänkte väl det. Om britterna, fransmännen, och belgarna, inte minst, talar vi gärna om. Deras nedläggning av Afrika. Men den svenska imperialismen vid den Svenska Guldkusten är inget vi förlikats med. En byk som inte riktigt blivit tvättad. Skulle tretton år i den afrikanska kontexten inte vara något att tala om?

Nyligen när svenska landslaget föranledde svenskarna att sitta framför tv-bänken, och inför fotbollsmatchen höra nationalsången. Inte reagerade du på versraderna: ”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden. Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.”
Något att tänka på när du hyttar finger åt andra länder.

Andra om: , ,

Nu hänger det på ledarskapet

ACCRA, GHANA. Är det Afrikas tur nu? Mycket talar för det. På 1960-talet, med självständighetsrörelsen som spreds över hela Afrika, med Ghana i spetsen, var det en sådan kraftig förvandling att många förutspådde att Europa skulle få se sig omsprunget av Afrika.

Än i dag, med de jag pratar med hänvisas det till de stora framstegen som gjordes av Kwame Nkrumah, landets förste president, som störtades 1966. På mindre än ett decennium gjordes mer än vad som åstadkommits sedan han störtades. Detta är en åsikt som alla vädrar.

I dag har etablissemanget ett drag av nyrikedom. Vad jag förstått är det inte ovanligt att stora summor plöjs ner i enorma parker med bilar till statsanställda och andra i NGOs. På Independence Square, inte långt från där jag bor, står minst 50 bussar, i princip helt oanvända, orörda dag efter dag. De tillhör IRS. Ja, Ghanas skattemyndigheter.

Häromdagen fick jag en historia berättad för mig om ett kanadensiskt forskarpar som gjorde utbyte i Accra, och på den gemensamma bloggen skrev forskaren att hon fann det mycket överraskande att det inte fanns pengar till avlopp, rinnande vatten, och liknande på universitetet, samtidigt som campus var fullpackad med nya SUV-ar och fabriksnya tyska bilar till de anställda. Paret fick plocka ner bloggen, och forskarna, efter lite om och men, blev hemskickade till Kanada.

Som Jan Eliasson påpekade för FN:s generalförsamling för tre år sedan: 1998 fanns det 13 större konflikter i Afrika, 2005 var antalet konflikter nere till 3. Utvecklingen går snabbt, och möjligheterna är stora. Stora företag är på plats, tar tillfället i akt. Är det Afrikas tur nu? Ja, alla är övertygade om det. Och inte på 40 år har det varit lika goda förutsättningar som idag. Förhoppningarna är höga, förväntningarna likaså, och självförtroende på topp. Nu krävs bara ännu bättre ledare.

Andra om: , , ,

Guldgrävare gör revolt

ACCRA, GHANA. Att guldpriset de senaste fem åren har trefaldigas, har gjort att allt fler börjar gräva guld illegalt i Ghana. Många av företagen på plats menar att de anställdas säkerhet sätts på spel om det är massa amatörer som gräver, skrev Ekots korrespondent i Johannesburg. Nu har jag inte länken här, men det var ungefär så.

Men det beror inte bara på stigande guldpriser, utan att många här anser att staten har gett bort guldet till företagen. Bara 10 procent av försäljningen går till staten, resten hamnar hos de utländska företagen, och många frågar sig varför inte staten kunde göra detta åt Ghana. Vad är svaret? Det är ett ledarskapsproblem. Och givetvis frodas folkets misstro för politiker; hur kunde de skänka borta landets guldfyndigheter?
Så istället för att diskutera mutor tar en del människor saken i egna händer – och blir guldgrävare.

Andra om: , , , , ,

Så blir man hjälte i Accra

ACCRA, GHANA. I Väst har mobiltelefoner en funktion som identitetsbärare. Med sitt mobiltelefonnummer identifierar man sig mot de uppringda och de som man skickar sms till. I Ghana gör man lite annorlunda, noterade även Nokias antropolog Jan Chipchase, som var i Accra för ett tag sedan.
Det är inte ovanligt med flera olika kontantkort, för att kunna välja att ringa i en viss operatörs egna nät, vilket brukar ett billigare alternativ.

I Ghana finns identitetsbärarna i ett mycket effektivare nät, vägnätet. Man ska veta att vägarna är i ett väldigt gott skick, dock, efterfrågan är större än vad det finns vägar. (Kanske kan det ha att göra med att en liter bensin här kostar motsvarande 6,60 kronor.) Köer på en timme på att komma ut ur stan hör till vardagen. Och de flesta kör väldigt vårdslöst, 2006 inträffade 11000 bilolyckor, samtidigt dog över 1100 personer på vägarna.
Det är jämt skägg mellan de värsta, tro-tros och taxibilarna. De senare är också numerärt flest, en siffra som sägs är att 80 procent av alla fordon på vägarna är taxibilar.

Alla taxibilar har på bakrutan taglines, många med uppenbart skrala teman: God is God, Baptithez in the Blood of Jesus, Showers of Blessings, Bless us God, God is Good, Jah Lives, och så vidare. (De som lägger till ett diagonalt ”Still” har varit med om en större olycka och är ”still” välsignade.) Sedan finns det andra kortare fraser: Hot, Best, Hero.
Tydligen är det så att om du vill fånga en taxi, och det vanliga ljudet – inte ropa, utan ett spinnande tss – blir överröstat av trafiken och inte går fram, kallar man på bilen genom ”Hey Hot”, ”Hey Hero”.
Därmed blir föraren den hjälte denne hade för avsikt att bli, genom att bli kallad för vad han önskade.

Andra om: , , , , , ,

Sveriges mörka historia i Afrika

ACCRA, GHANA. Sol och socker. Det är något speciellt med värmen, den tar musten ur kroppen. Som obruni – västerlänning – i Afrika, vi och jag, rör oss i vårt vanlig hetsiga tempo, resultatet märks på skjortryggen. Värmen är total och utan nåd.

Att leva i sådan värme går inte, och efter bara några dagar i ständig värme, börjar den äta upp en inifrån. Denna konstanta värme som aldrig mildras, och AC-chocken när man går in i en butik, sitt hotellrum eller en restaurang, är som paracetamolens tillfälliga lindring, innan man slängs ut i den varma verkligheten igen.

I Accra finns det inga uteserveringar i solen. Att sitta ner gör man i skuggan. Och de som är tvungna att röra sig utomhus, gör det i makligt tempo, med minsta möjliga ansträngning, det är en självbevarelsedrift.

Här, liksom i andra extremt varma länder, har socker en stor betydelse. För oss tempererade västerlänningar till svenskar är den smaksättare, och helst bör den undvikas, lär vi oss, onyttig och ohälsosamt som den är – tänk bara på diabetesrisken. Men här är den kicken i värmen, sötman som skänker lite kraft i den bedövande värmen.

Afrikanskt socker har också en äldre koppling till Sverige. Vår höga levnadsstandard, tidiga utveckling och modernitet bygger delvis på att vi redan under 1700-talet hade en omfattande handel med andra länder, där Storbritannien var en ledande exportör. Med andra ord, även om Sveriges imperialistiska ambitioner inte var lika infernaliska som britterna och belgarnas bedrev vi ändå handel med dem.

Vår lyxkonsumtion kändes minsann på skinnet av de tusentals slavar som arbetade med att skörda socker, som britterna importerade och sedan exporterade vidare till bland annat Sverige.

1850 importerades 10 700 ton socker vilket krävde ett så kallat spökareal om 3600-5100 hektar. Klas Rönnbeck slår fast i Ord & Bild (nr 2, 2008), baserad på egen forskning som doktorand vid Göteborgs universitet, att den svenska sockerkonsumtionen krävde 15700 slavar.

Varje år arbetade femtontusen sjuhundra slavar för att säkra skördar som skulle bli till sockerbiten till kaffet som gammelmormor drack på fat.
Denna erfarenhet, att alla länder och kulturer haft en bidragande roll – i olika stor utsträckning – bör kallas vid dess rätta begrepp, det heter att vi är del av kolonialiteten.

Andra om: , , , , , , , ,

Ställ dina frågor här!

ACCRA, GHANA. Nu öppnar jag dörrarna. Eftersom jag fått en del frågor om Ghana, som jag framöver ska försöka ge svar på, tänkte jag om fler har något de undrar över. Då ska jag vara till er tjänst, här på marken, och i den mån jag kan ge svar på frågor som gnager er där hemma i det kyliga Sverige.

Alltså, vad vill du veta härifrån Ghana?

Andra om: , ,