Månadsarkiv: maj 2008

Möte på Landvetter

ARLANDA, STOCKHOLM. De fyra syskonen skall mötas på Landvetter. Min gode bror, som till vardags bor i Durban i Sydafrika landar efter resan från Johannesburg via London på göteborgsk mark nu på eftermiddagen. Strax före, har mina systrar tagit mark med flyget från Kreta. De landar vid tre, och han vid fem, och en halv timme senare landar jag med planet som jag snart ska gå ombord. Från Grekland, Sydafrika/London, och Stockholm möts vi på flygplatsen. Där väntar också våra goda chaufförer som ska ta oss in till staden. Det ska bli kul!

Den samlade insikten

STOCKHOLM. Insikt är en sammanfogad komplexitet som inte kan säras, skiljas eller dissekeras. Vägen dit kan följas, men när den väl har presenterat sig går det inte att ta bort insikten, lösa upp eller förlora den. Men det finns ytterligare en nivå av insikter, den samlade.

Den enskilda insikten
Oväntat sköljer den fram över en, inte som ett minne utan som ett betraktelsesätt. En pusselbit som faller på plats, efter kontemplation eller så framträder den spontant. Oförutsägbarheten gör den mycket svår att framtvinga. Dessa enskilda insikter kommer som spridda skurar, utan mönster och utan närmare logik. Från det aparta till det betydelsefulla – över hela skalan utan vidare styrning.

Den ackumulerade insikten

Enskild insikt är en förutsättning för ett ackumulerade av flera. Men när jag tänker på den samlade insikten är den en betydlig mer koncentrerad variant. Den bygger på sättningar – en enskild insikt, och den sätter sig som betraktelse, synsätt. Sättningar som sker i vertikal uppbyggnad, för att sedan utifrån ett underlag som i det undermedvetna har sammansatts, förtätats, och, i ett oväntat ögonblick resulterar i klarsynthet på en ny nivå. Rytmen för detta, driver fram en större och mer omfattande förståelse. I en rytm som inte går att efterlikna.

Andra om: , , , , ,

7 saker du inte visste om Emanuel

STOCKHOLM. De mest lästa inläggen här på bloggen är de som handlar om mig och min vardag. Djupsinniga, tidskrävande inlägg verkar inte vara lika roliga som att läsa om mig. Därför bjuder jag på lite hemligheter.

Continue reading

Svenskarnas oförmåga att ta ansvar

STOCKHOLM. Den ocharmigaste egenskapen hos svenskarna är deras oförmåga att ta ansvar. I Sverige har det skett en ”massflykt från ansvar”, enligt universitetslektor Ann Heberlein, där välmenande människor bryr sig mer om skitstövlar än den som sköter sig.

Svenskar är offer, för rasistiska strukturer, droger, kärlekslösa föräldrar, ett dåligt självförtroende. Ett hobbyterapeutiserat folk som ställer frågan om vems felet, ”det är i alla fall inte mitt.”

Det skylls på någon eller något annat och återkopplas till det egna jaget, genom ett inkännade beteende som ingen kan förändra eller ta ifrån. En kränkning, och resultatet är ett offerbeteende.

Men det finns en annan väg. Rudy Giuliani, förre New York-borgmästaren och tidigare presidentkandidaten, som också blev utsedd till Årets Person 2001 av tidskriften Time för sitt arbetet efter 11 september-attackerna, avslöjade hemlighet bakom sitt arbete i sin självbiografi. En princip han aldrig ruckade på.

På sitt skrivbord hade han en träplakett med en inskription för påminnelse och som uppmaning: Jag tar ansvar.

Andra om: , , , , ,

Konsumera till döds

STOCKHOLM. Om vi för ett ögonblick struntar i individer och tänker oss människor i grupp som får bära personliga egenskaper, ungefär som studier i sociologi bedrivs.

1. Affluenza: Världen är galen
Om vi tar personliga egenskaper och sjukdomsstillstånd och översätter dess motsvarighet på icke-individer, som företag och folkmassor, märks nya mönster. I dag råder sjukdomen: att ha och ha och ha, med resultat galenskap och allmän förvirring. Oliver James kallar det för Affluenza.

2. Den stora infanaliseringen
Tendenser inom själva kapitalismen gör att den sågar grenen som den sitter på. Den uppmuntrar ett beteende hos konsumenter som, förmodligen i det långa loppet, gör dem till värre producenter, och framför allt annat till infantila medborgare, hävdar
Daniel Bell i The Cultural Contradictions of Capitalism.

3. Skapade behov
Kapitalismen har konstant stimulerat våra lustar och uppmuntrar oss att tillfredsställa våra önskningar omedelbart. Liksom Karl Marx hävdar Benjamin Barber att våra behov är skapade; att producenter måste övertyga människor att de behöver deras produkter och tjänster.

“Consumerist capitalism profits only when it can address those whose essential needs have already been satisfied but who have the means to assuage ‘new’ and invented needs – Marx’s ‘imaginary needs’”, skriver Benjamin Barber i Consumed.

4. Den infantila människan
Resultatet blir den infantila människan, vars attityd och beteende liknar barnets: Jag, allt, nu.

5. Motdrog: Anti-konsumtion
Affluenza, konsumtionshets, och inflantisieringen kan lösas med antidot. Den motsatta beteende är den lösningen. Om konsumenten är den infantila människan bör medicineringen vara: inte jag, ingenting, någonsin.

Andra om: , , , , , , ,