STOCKHOLM. För några år sedan läste jag en essä med den vackra titeln ”This I Believe”, författad av managementgurun Tom Peters. Hans budskap var inte så intressant – enda behållning var hans sätt att uttrycka det som för människor är ett fundament, han kallade sina trossatser för TIBs (Things I Believe).
Nyligen, i ett företagssammanhang, noterade jag tre TIBs. Här är den första.
1. No bullshit
Den muntlig kommunikationen kan bära ett par budskap. Filtrera bort den kulturella koden och snart syns ett par mönster – ett är strategi, alltså en lansering av idé läggs fram som en del av en strategi.
Det andra är det personliga tomrummet som fylls mellan allt annat. I egentlig mening ingen bullshit, bara prat – men det har sällan något bestående värde.
Slutligen är det känslosmässiga, det svåra. Att jag tar upp det är för att det mestadels är bullshit även här. Många väljer klyschiga uttryck. Efter en begravning är det lättare att säga att man är nedstämd än obrydd. Trots att man inte riktigt känner efter, alltså man väljer det konventionella framför det äkta, möjligen för att det kan vara för kontroversiellt.
Mestadels snackas det bara för att snackas bullshit.
Andra om: bullshit, idéer, kommunikation, lyssna, prata, trossatser
