STOCKHOLM. När vi tar framtiden till nutid genom att tala om den, framkallar det oftast en känsla av bristande engagemang. Ruelse över att inte ha brytt sig tillräckligt om det som alldeles snart är här.
Det enorma begreppet framtid kan delas i en del som går att styra över och en annan del som du saknar delaktighet i. Denna uppdelning framkallar vanmakt och oro över att balansen bör ändras, och du inte gör på rätt sätt.
I själva verket handlar allt om en simpel sak. Konflikten är inte mellan dessa två ytterpunkter, nutid och framtid, som alla står med ett ben i varje, det gamla och det nya. Inte heller i bristande engagemang.
”Utan förtvivlan som kommer från vår oförmåga att se hållbara värden i det gamla och de fina löftena i det nya”, som New York Times chefredaktör Bill Keller skriver i ett helt annat sammanhang.
Läs det igen — det hänger på vår egen oförmåga.
Vi vet redan allt vi behöver och kan veta, men vi gör inte allt vi vet att vi borde göra.
Andra om: engagemang, framtid, idé, intressant, nutid, oförmåga, ointressant
Från ‘hållbara värden’ till samlingbegreppet ‘hållbar utveckling’ – anledningen till att vi inte kan underkasta oss till den passivitet som ‘förtvivlan’ och ‘oförmåga’ så lätt kan leda till…
Du fångar det klockrent i orden:
”Vi vet redan allt vi behöver och kan veta, men vi gör inte allt vi vet att vi borde göra.”
skitsnack