Månadsarkiv: juli 2007

Sidéer: Idéer sorterade 25 juli

Idéer som intresserat mig senaste tiden, läs mer på sideer.se.

Egentligen självklart. För att bli stor måste du vara liten, skriver marketingexperten Seth Godinsin blogg.

Pengar kan inte köpa lycka. Eller med Robert Samuelsons ord på RealClearPolitics:
”The psychology of prosperity—striving, taking risks—feeds on ambition and insecurity. Our system often seems an insane rat race. But over time, it has created huge gains in material well-being. Air conditioning may not have made people in the South and elsewhere happier. But it surely has made them more comfortable.”

På ritbordet: Storbritannien. How can we build Gordon Brown’s 3 million new homes and still have a green and pleasant land? frågar sig The Observers arkitekturkritiker Stephen Bayley som föreslår att man “avoid the hideous mistakes of the past and replace dogma with design.”

Roadtrip Nation. Ett projekt som började med några ungdomar som funderade på vad de skulle göra med sina liv. Utvecklats nu till tv-serie, tre böcker och nätcommunity under parollen: “define your own road in life”. De skickar ut människor “who are interested in exploring the world outside their comfort zone, talking with individuals who chose to define their own road in life, and sharing their experiences with our generation.”

Destruktiva fällor. Hur du och ditt företag ska undvika de självdestruktiva fällorna. Knowledge@Whartons artikel baseras på boken ‘The Self Destructive Habits of Good Companies, And How to Break Them’ av marketingprofessorn Jagdish N. Sheth, som analyserat varför marknadsledande företag plötsligt floppar.

Varumärka en personlighet. Underhållaren Wally Amos förklarar för Startupjournal.com hur han har gjort.

Låt ungarna vara. The idea that adults should be playing with their kids is a modern invention – and not necessarily a good one, skriver Boston Globe

Unga ser inte ”tekniken”. Ny undersökning visar att unga inte gillar teknik, även om de använder sig av det.
“Young people don’t see ‘tech’ as a separate entity – it’s an organic part of their lives,” said Andrew Davidson, vice president of MTV’s VBS International Insight unit. Reuters

Google endast begränsad av hjärnan. Sci-fi-författaren William Gibson om hur han ser på skrivande och Google, och det faktum att sökmotorn är bara en förbättrad version av den egna hjärnan.

”The thing that limits you with Google is what you can think of to google, really. There’s some kind of personal best limitation on it, unless you get lucky and something you google throws up something you’ve never seen before. You’re still really inside some annotated version of your own head.” Amazon

Omstart vid halvlek. CareerJournal.com skriver om “Finding Work That Matters In the Second Half of Life.”

Gud är tillbaka i Europa. Det skriver Von Eugen Sorg i Weltwoche:

”The Pope is enjoying audiences of an unprecedented scale. The grave of his Polish predecessor and miracle sites such as Lourdes are being visited by record numbers, the budget of the Holy Seat is enjoying unprecedented profits, the church collection income has doubled… Maybe postmodern Europe will go down in history as a brief, unique moment of free-spiritedness and frivolous godlessness. In part for demographic reasons: religious milieus generate children, while rich, agnostic societies such as Europe’s tend to gentrify. And in part because skepticism and irony, the instruments of dissection preferred by intellectuals, don’t warm most people’s hearts. Just as little as the theory of the big bang or the discovery of protein molecules, which don’t satisfy the need for meaning or provide a sense of collective identity or assuage our fear of death.”

Andra om: , , , , , , , , , , ,

Därför ska du inte ge upp

Därför ska du inte ge uppDISCIPLIN. Förra inlägget om självdisciplin saknade något, och jag insåg nyss vad. Det är svaret hur länge det är värt att fortsätta – att fortsätta mot ett mål som man tappat lusten inför.

Alltså: När är det dags att ge upp? Den dagen du inser att du har allt mer kommit att nöja dig med medelmåttighet. Det är dags att sluta när de sakerna du mäter inte förbättras, och du inte kan finna något bättre att mäta, hävdar Seth Godin i en intervju.

Att sluta vid en smart tidpunkt handlar om att förstå priset för uppoffringar. Det arbete du gör med X och som hindrar dig ta dig vidare med förehavande Y.

Så om du sparkar din sämsta kunder, om du slutar använda dina genvägar, om du slutar jobba med de människor som återgäldar dig minst, och de saker som ger dig minst tillbaka, kommer du frigöra en mängd resurser. Därifrån kan resurserna riktas för en kraftansträngning som ska ta dig igenom det som är värt att klara av ökar sannolikheten att lyckas flera gånger om.

Men, kvalen och lusten att ge upp kommer när det är som värst. Det är också då som är sämsta tidpunkten att ge upp. För beslut gjorda i plågor är sällan bra beslut.

Andra om: , , , , ,

4-stegsguide: Få övermänsklig disciplin

FÖRÄNDRING. Att tänka och att göra är en stor skillnad. Förra inlägget handlade som bekant om veta och att göra. En läsare frågade om skillnaden. Så jag detta lilla inlägg ska reda ut detta för er alla: nyckeln heter självdisciplin. Continue reading

De framgångsrikas hemlighet

STOCKHOLM. Några av dom mest talangfulla och framgångsrika människorna jag mött har en sak gemensamt. Det är den hemlighet, kunskap och färdighet som alla oberoende av varandra använder sig av. Det är något som även du kan använda dig av.

Först måste du ställa dig fråga om du har en förmåga att byta åsikt. Har du det? Jag har för vana att tro på en sak tills jag bevisad om motsatsen. Och detta är nyckeln: Den människa som har störst förmåga att byta en åsikt har också störst förmåga att adaptera ny kunskap, ta till sig nya mönster och därmed också vandra mot framgång. (Förresten, läs också om hur framgång EGENTLIGEN bör mätas.)

Med kunskaper och med de nyvunna insikterna kunna gå vidare. Och förändra det som definerar en själv, hur du upplever dig själv och hur andra ser på dig. Det är det absolut viktigaste som finns, att kunna skapa sig en identitet som är i fas med vad man vill.

De människor som gör detta har inte fallit för någons begränsning, inte ens sin egen. Med detta sagt kan du tycker att det verkar löjligt, banalt och något du redan visste. Men inte desto mindre är det skillnad på att veta och att handla utifrån det vi vet. Att bara veta duger inte, det måste flyttas från vetskap till agerande.

Vidare läsning om att konflikten mellan att veta och göra – Sven Lindqvists Utrota varenda jävel.

Andra om: , , ,

Sidéer: Idéer sorterade av Sidea

Idéer och artiklar som intresserat mig senaste tiden. Läs mer på sideer.se.

Adam Curtis BBC-serie The Century of the Self om hur massmedier, politik och konsumentkultur har influerats när kollektivet försköts till jaget. (Även på BBC:s sajt och Wikipedia.)
”If you have an interest in mass psychology and the power of advertising, this is a remarkably eloquent and epic 4 part series (…) explores the influence of Freudian psychoanalysis and Edward Bernays‘ PR techniques in shaping western mass media, politics and consumer culture.”

Som rap. Vad entreprenörer kan lära sig av hiphop. Entrepreneur.com.

Unlocking Innovation: Why citizens hold the key to public service reform, utgiven av brittiska tankesmedjan Demos argumenterar att den offentliga sektorn genom att omfamna ”användardriven innovation” kan komma skapa medborgarinnovatörer.
”Rather than focusing on processes and pipelines, policymakers and service deliverers needs to harness the potential of citizens to be innovators in their own right.”
Pamfletten ger exempel och erbjuder lektioner om hur andra har gjort för att engagera medborgare i den privata och offentliga sektorn.
Continue reading

Årets blattigaste bröllop

STOCKHOLM. Och så var det ytterligare ett bröllop avklarat. I helgen var det på Möja, utanför Stockholm, som brudparet Carlos Rojas och Cajsalisa Ejemyr blev ett. Sedan helgen har många hört av sig för att höra efter, så detta inlägg är till er.

Det var årets blattigaste bröllop, med influgna gäster från Madrid och hela bröllopet leddes på två språk, och enligt uppgift ska det ha talats ett tiotal språk samtidigt som stenbeckfavoriten Pontus Frithiof serverade maten. Och ja, det var fint, det var vackert och i retrospektiv går det bara att konstatera att alla var där. Det blev ett kärt återseende av många goda vänner: Mohammed Elabed, Gustav Fridolin med sin nyblivna hustru Jenny som senare rev av säkerligen av en av världens bästa rocklåtar, sångfångeln Nadia Jebril och affärspartnern Daniel Fallde, alltid-hunken Manne Forssberg med sin fästmö Sarah, entreprenören Hidayet Tercan som kom med mig, givet Sanna Verner-Carlsson med sin man, sängkammarrösten Marcus Brolin, Kent-medlemmen Markus Mustonen, Gringos Dan Blomberg och Malik Omari, och Carlos entreprenörella äkta hälft och bestman, Zanyar Adami.

Hela spektaklet och de 125 gästerna fångades av Pierre Björk som plåtade allesammans. Ända ut i småtimmarna fortsatte underhållningen. Vännen Sarah Dawn Finer sjöng vackert, och artisten (vars namn jag glömt) från Uganda underhöll gott, och även HC visade sina musikskills, för att sedan höra brudens syster Klara stämma klinga ur det sista bröllopet denna sommar.

Att resa med två pass

STOCKHOLM. Min sejour i Östeuropa blev kortare än väntat, men jag återvänder snart. Då kommer det förhoppningsvis vara samma resenär på ditvägen som på vägen tillbaka, och inte som denna gång.

Flyget från Budapest mot Bukarest gick väldigt bra, sedan jag å andra sidan satt jag i business class. Det är mycket sällan något från det utgångsläget går dåligt. Annat var det på marken, då en bil i hög hastighet möter dig och den inte styrs av någon chaufför, full fart emot dig. Den enda värre än att möta en sådan bil är att sitta i dess baksäte.

Det var min taxichaufför på väg in till den rumänska huvudstaden, runt 70 år och en och en halv meter och ett rakblad lång, som skrämde vettet ur varje mötande bil och mig. En så kallad knogförare, endast knogar syns dagtid, och nattetid ingenting alls.

Resan blev lång inte bara för hans körstil, utan för när vi småsnackade i bilen berättade jag min resväg, och han föreslog att svänga av och köra till staden jag ämnade besöka, Brasov. Vi snackade pris, och sedan åkte vi i alpina bergspass i tre nattliga timmar, med några av de vackraste vyerna (bilden ovan exempelvis). Samtidigt som min gode ledsagare höll på att ta livet av oss, två frontalkrockar undvek han i sista stund, och en avåkning (han höll på att somna) och ett antal svordomar senare nådde fram, och jag betalde mitt livs dyraste taxinota 180 kilometer längre bort än vi började (tidigare taxiresan på 33 mil var ett kap i jämförelse).

På återvägen, på måndagsmorgonen, höll vägarbetarna på att sopa igen spåren av de avkanade bilarna. Hålen i broarna fylldes på nytt, nya stenar lades i vägkanten där bilar fallit ner i stup eller fält, och på de solsvedda fälten lutade sig folk på det som närmast fanns intill och tittade mot vägen vi for förbi. Bort och vidare mot Otopeniflygplatsen som där mitt Cimberplan tog mig direkt till Köpenhamn, för anslutande flyg till Arlanda, Stockholm. Snart återvänder jag åt det hållet, förhoppningvis med ett och samma pass och inte två olika.