De nordiska transportföretagen är i kris, har jag noterat under senaste tiden. När jag nu sitter på Ferihegy flygplats i Budapest går det inte att kalla det något annat – läs bara hur mina senaste sex dagar sett ut.

Jag håller på att förbereda en reportageresa som jag kommer göra under nästa vecka.

Regioner, städer och stadskluster har varit av skyhögt intresse senaste tiden.

Under en flight på stolsrad 24, möter jag Maria, som är runt femtio år och som senaste trettio år bott i Stockholm. Varje fredag efter jobbet, sätter hon sig på bussen eller tåget ut till en flygplats, för att ta ett direktflyg till födelsestaden Budapest.

På Ferihegy utanför Budapest är det, liksom i Istanbul, internet något som är gratis och fungerar utan något krångel.

Nyss var jag med om en brutal bilolycka. På motorvägen på väg till Atatürk, flygplatsen, efter att jag bråkat med min hotellier för att de misslyckades med att, som överenskommet, plocka upp mig från flygplatsen – och med att föra mig tillbaka, hastade jag ut i gatan till taxin.

Denna eftermiddag i Istanbul har jag varit på båda sidor av Bosporen, och ska strax bege mig igen. Men hotellsviten har en sådan inbjudande jacuzzi, så det blir en hamman inhouse innan jag lyfter ett till finger.