ROM. Världens vackraste Rom visade upp sig för mig, när jag tog mig en tur genom staden på dess mest sakrala sätt – apostalhästarna som bar mig genom ett hett lopp. Det var på påskdagen när Påven som bäst stod och mässade i Vatikanen och en miljard nunnor var på stan som jag ute på motstående sida av staden sprang ett hett pass – 32 grader i skuggan sägs det att det var.

Innan hade jag åtnjutit Italiens unika säljpoäng; maten, vilket också var det som hade fått mig iväg ut för att springa. Lunchen på påskafton börjades med fyra espresso med söksaker, och en rejäl porcetta med ett glas husets röda hos Er Burchetto, där Franco visar upp gästboken som svenskar skrivit idiotiska noteringar i – vi översatte åt honom från svenskan och han log.

Sedan en kaffe i solen vid Termini, där det ekonomiska läget i Skandinavien jämfördes med kontinental-europa och den italienska politiken, för att sedan återvända till San Giovanni för en påsklunch som började med förrätten salate de buffet.

Sedan blev det soppa på komage, under tiden jag förklarade att det är en svår sak att laga, Greta svarade att det var en småsak. Palmerna utanför de rosatonade husen svajade lätt, samtidigt som vi lät vältempererad Prosecco släcka törsten.

Därefter följde drob, som är lamm i alla former – köttfärs med inälvor – lever, hjärta, lungor, och så vidare. Fantastiskt rätt igenom. Det följdes av nybakta pizzettor al forno som rundade av måltiden. Crescendo blev enorma portioner av tiramisu med ananas och naturligtvis Prosecco.

Ett antal timmar efter att vi börjat var lunchen över, och jag tror att palmerna ännu svajar i den heta solen, när jag nu sitter i business class skriver dessa rader, på väg mot Amsterdam där flyget mot Stockholm väntar.