På sorgens dag var det mingel i förlagshuset. Efter det åkte jag till Il Tempo. Där vi åt lite och tömde Valipolicellaflaskor och Prosecco.

Jag ser världen med nya ögon. Eller det är de nya glasögons fel att jag ser världen så annorlunda. Mina Prada är så skarpa att jag blir snurrig och världen känns surrealistisk i mina ögon.

Efter att ha varit på Berlin på Skånegatan, åkte jag och Carlos, något decimerade, till Götgatsbackens Ljunggren. Där satt bland andra hans blivande fru Cajsa och Isobel.

På morgonen fanns det en spricka i mina glasögonbågar. Mon Dior! Jag saknar dig redan. Det har varit en spännande tid, där du många gånger stått fast och ståtlig – även när du kritiserats offentligt – av bloggare, förvisso.

Kom hem sent inatt efter en helg i Paris. Planet lyfte 35 minuters för sent igår. Gatepersonalen ropade mitt namn, ty jag var sen. Fick springa ut på tarmac och ledas av markpersonalen till rätt plan mot Stockholm.

Sedan sist har jag läst massor om människor som gör konstiga grejer under en period.

Det är nytt år, allt är fab och jag är på plats i Stockholm igen.