Årsarkiv: 2007

Journalister är samtidshistoriker

DURBAN, SYDAFRIKA. Befann mig i Gateway, södra hemisfärens största shoppinggalleria, på boklådan Exclusive Books. Jag var på jakt efter böcker om staden och regionen runt Durban, fjärde största staden i Sydafrika med sina fyra miljoner invånare.

Den uppmärksamma handlaren svarade:
”Funny you ask, a lot of people have been here and asked for it. But as far as I know it hasn’t been written any about Durban and the surrounding. Sure, I’ve got alot ov books ’bout South Africa, but not any on Durban.”

Tillbaka i gallerian hittade jag en annan boklåda, på historieavdelningen var något bättre ställt med. Tanken slog mig att det kan vara en lösning på problemet med journalister.

Ett sätt att modernisera ett yrke som, just nu ligger på rekordlåga förtroendenivåer. Ett yrke som måste omvärdera vad man ska syssla med, speciellt i diskussionen om nya medier, bloggar och crowdsourcing (typ Wikipedia), och med det bristande självförtroende som journalister har mot bakgrund av den snabba utvecklingen.

Journalister bör betrakta sig som samtidshistoriker, de som ska skildra det som sker. På att förklara, komma ihåg det som nyligen skett, och beskriva det som nyligen skett på ett sätt som är meningsfullt och intressant för läsarna. Hur snabbt detta sker är sekundärt det viktigaste är att presentera det mot bakgrund av vad som tidigare skett. Tyvärr lider många journalister av minnesförlust. Tänk Mona Sahlins avgång, tänk Carl Bildts 1990-tal.

Andra om: , , , , , ,

Fyra år som bloggare

DURBAN, SYDAFRIKA. I dag firar jag bloggens fyraårsdag. Som relativt aktiv bloggläsare har jag sett många, betydligt publikare, populärare, och bredare bloggar komma och gå. Men jag består.

Vad målet med denna blogg är ritade jag upp så sent som för några veckor sedan — med den här bloggen vill jag enbart glädja mina släktingar och vänner.

7 saker du inte visste om Sydafrika

ARLANDA, STOCKHOLM. Nu ska jag snart checka ut för detta år – inte från bloggen utan Sverige. Siktet på inställt på Madrid och sedan vidare till Johannesburg. Just nu väntar jag på Iberias Airbusflyg. Blir ett kärt återseende av Afrika, när jag sist var där solade jag utan solkräm i Sahara. Det var gött!

Grämer mig lite att jag inte har hunnit ta några sprutor (Hepatit) eller fixa malariatabletter. Men jag tänker, ingen har dött av lite hepatit eller malaria.

I väntan på vidare förflyttning tänkte passa på att presentera sju fakta du förmodligen inte kände till om Sydafrika.

• Sydafrika är landet med flest antal HIV/AIDS-smittade: 5,3 miljoner av 42,8 miljoner invånare 2003. Det betyder att drygt 12 procent eller var åttonde person är smittad. Sett på en global nivå återfinns 13 procent av världens alla smittade i landet.

• Kokainet är fyra gånger mer spritt än i Sverige. Ligger på samma nivå som Colombia, det vill säga 0,8 procent av befolkningen.

• Ölkonsumtionen i Sydafrika är marginellt större än i Ryssland räknat per invånare: 59 liter per år. Det blir ungefär ett litet dricksglas (16 cl) om dagen.

• Ekonomiska läget är inte speciellt fantastiskt. Reporäntan, centralbankens styrränta, ligger på 11 procent. Vilket kan jämföras med svenska riksbankens 4 procent.

• Regeringen satsar stenhårt på utbildning. 2006 satsade utgjorde 17 procent av statens utgifter på utbildningsväsen. I pengar betyder det 87 miljarder kronor (92,1 miljarder rand).

• Löneläget bland arbetare är på en låg nivå, som en jämförelse är det något sämre än i Kambodja. Månadslönen för bönder i stadsregionerna är på 947 kronor (994 rand), och för bönder på landsbygden är det 884 kronor (885 rand). Arbetskraften är oerhört billig – minimilönen ligger på 4-5,8 kronor/timme.

• Stor risk att dö. Enligt UNDP-statistik är mortaliteten väldigt högt i Sydafrika. Det vill säga antal dödsfall i en population dividerat med det totala befolkningstalet. Landet hamnar på fjortonde plats, vilket betyder 17 dödsfall per 1000 personer, något fler har Rwanda (17,2), Zimbabwe (17,9) och Kongo (18,1). Något färre har Nigeria (16,8) och Somalia (16,6).

Andra om: , , , , , , , ,

Saker jag tror på

STOCKHOLM. För några år sedan läste jag en essä med den vackra titeln ”This I Believe”, författad av managementgurun Tom Peters. Hans budskap var inte så intressant – enda behållning var hans sätt att uttrycka det som för människor är ett fundament, han kallade sina trossatser för TIBs (Things I Believe).

Nyligen, i ett företagssammanhang, noterade jag tre TIBs. Här är den första.

1. No bullshit

Den muntlig kommunikationen kan bära ett par budskap. Filtrera bort den kulturella koden och snart syns ett par mönster – ett är strategi, alltså en lansering av idé läggs fram som en del av en strategi.
Det andra är det personliga tomrummet som fylls mellan allt annat. I egentlig mening ingen bullshit, bara prat – men det har sällan något bestående värde.

Slutligen är det känslosmässiga, det svåra. Att jag tar upp det är för att det mestadels är bullshit även här. Många väljer klyschiga uttryck. Efter en begravning är det lättare att säga att man är nedstämd än obrydd. Trots att man inte riktigt känner efter, alltså man väljer det konventionella framför det äkta, möjligen för att det kan vara för kontroversiellt.

Mestadels snackas det bara för att snackas bullshit.

Andra om: , , , , ,

Därför är framtiden ointressant

STOCKHOLM. När vi tar framtiden till nutid genom att tala om den, framkallar det oftast en känsla av bristande engagemang. Ruelse över att inte ha brytt sig tillräckligt om det som alldeles snart är här.

Det enorma begreppet framtid kan delas i en del som går att styra över och en annan del som du saknar delaktighet i. Denna uppdelning framkallar vanmakt och oro över att balansen bör ändras, och du inte gör på rätt sätt.

I själva verket handlar allt om en simpel sak. Konflikten är inte mellan dessa två ytterpunkter, nutid och framtid, som alla står med ett ben i varje, det gamla och det nya. Inte heller i bristande engagemang.

”Utan förtvivlan som kommer från vår oförmåga att se hållbara värden i det gamla och de fina löftena i det nya”, som New York Times chefredaktör Bill Keller skriver i ett helt annat sammanhang.

Läs det igen — det hänger på vår egen oförmåga.

Vi vet redan allt vi behöver och kan veta, men vi gör inte allt vi vet att vi borde göra.

Andra om: , , , , , ,

Att leva avskärmad från samtiden

STOCKHOLM. Decembersorgen över att vara nordbo, Idol-pumpande tidningar runt omkring, och en värld som gör dig allt mer alienerad. Vad återstår att göra, när allt verkar gå åt fel håll?

Min nya fixstjärna, den fyra hundra år gamle Montaigne hade en strategi. Att låsa in sig på i sitt lilla torn. En något yngre men för mig äldre fixstjärna Marcel Proust låste också in sig i sitt lilla rum i Paris, en gata som numera kantas av finansiella institutioner. Båda ägnade sig åt att skriva.

Förhoppningvis nästa år kommer Michel Gondrys nya film, ”Master of Space and Time”. Storyn kretsar kring två galna forskare som lär sig kontrollera verkligheten. Inte helt olik surrealistfilmen ”The Science of Sleep” av samme regissör där intensiv dagdrömmeri mixas med verkligheten.

Vad dessa tre fransmän säger är att det finns tre vägar. Antingen kontrollerar man världen, skapar/remixar sin egen eller lämnar den. Men alla tre förmedlar konsten att leva avskärmad från sin samtid.

Idén om framtiden är död

LAPIDARIUM. Framtidsstudier är utdöende, skriver Economist. Futurolgy är inte längre ett buzzord i affärslivet. Snarare talas det nu om att skapa scenarier och berätta historier.moleskine.gif

Lapidarium är en samling korta texter, anteckningar, aforismer och reflektioner. Under medeltiden kunde uppgifter om ädla stenar och deras tänkta egenskaper, magiska eller medicinska, sammanföras i en bok kallad Lapidarium.

Andra om: , , , , ,