Journalister bör betrakta sig som samtidshistoriker. De ska skildra och förklara det som sker, och komma ihåg det som nyligen skett. På ett sätt som är meningsfullt och intressant för läsarna.

I dag firar jag bloggens fyraårsdag.

Nu ska jag snart checka ut för detta år – inte från bloggen utan Sverige. Siktet på inställt på Madrid och sedan vidare till Johannesburg.

För några år sedan läste jag en essä med den vackra titeln ”This I Believe”. Behållningen var uttrycket för vad som är människors fundament, trossatserna som kallades för TIBs (Things I Believe).

När vi tar framtiden till nutid genom att tala om den, framkallar det oftast en känsla av bristande engagemang. Ruelse över att inte ha brytt sig tillräckligt om det som alldeles snart är här.

Decembersorgen över att vara nordbo, Idol-pumpande tidningar runt omkring, och en värld som gör dig allt mer alienerad. Vad återstår att göra, när allt verkar gå åt fel håll?

Framtidsstudier är utdöende. Futurolgy är inte längre ett buzzord i affärslivet. Snarare talas det nu om att skapa scenarier och berätta historier.