Nu är jag tillbaka, och ska jag skriva något vettigare än bara dagbok.
Vad behöver dagens unga känna till för att bli en såndär talang som alla pratar om? Henry Jenkins presenterar i en white paper vilka egenskaper som de nya talangerna kan näras av.Läs här (pdf) eller nedanför.
Utvik: Förresten, varför är bloggare inte mer på hugget och släpper sina bästa inlägg i något jämförbart med white papers. Kanske kan man kalla de för blogpaper, där man låter andra bloggare kommentera. Så det blir djupare diskussioner än bara inlägg för inlägg.
Henkins nämner elva egenskaper:
1. lekfullhet – förmågan att exprimentera med omgivningen som en form av problemlösning
2. uppträdande – förmågan att alternera mellan olika identiteter, i syfte att upptäcka och improvisera
3. simulera - förmågan att tolka och konstruera dynamiska modeller av verkliga processer
4. träffsäkerhet/ton – förmågan att meningsfullt sampla och remixa vad som skulle kunna betecknas som ”innehåll”
5. multi-taska – förmågan att refokusera mellan nära och bortre uppmärksamhet
6. bruka ”know-how” – förmågan att interagera med på ett meningsfullt sätt med verktyg som utvidgar mentala kapaciteter
7. gruppintelligens – förmågan att lyssna in kunskapen från andra för att uppnå ett gemensamt mål
8. omdöme – förmågan att utvärdera tillförlitlighet och trovärdighet hos olika informationskällor
9. plattform-oberoende navigation – förmågan att följa historier och information genom flertalet former (se fördjupande artikel här)
10. nätverka (i vid mening)- förmågan att söka efter, sammanställa, och sprida information
11. förmedlande – förmågan att röra sig mellan olika gemenskaper, urskilja och respektera flera perspektiv, och begripa och följa andra normer
Visst har Jenkins en hel del poänger, men det saknar förankring i den rådande tidsandan. Jag skulle gärna se ytterligare en nivå på det. Jag lägger till tre angelägenheter:
* underskottet av delaktighet – orättvis tillgång till möjligheter, erfarenheter, talanger och kunskaper
* problemet med transparens - utmaning i att skapa förståelse för hur medierna formar uppfattningarna av världen
* utmaningen av etiken – förklaringsgrunden är metamorf under undervisning, vilket ifrågasätter etiken som det undervisas med
Men sedan finns det en aspekt, som handlar om en resonemangen som varje individ för. En nivå om det egna och omgivningen, i brist på bättre förklaring, skulle kalla vägen och världen.
Vägen: Ingen fråga har större betydelse idag för dagens unga än frågan om vad man ska göra med resten av livet, det pågår en kollektiv identitetskris i det tysta. Även om det finns diskussioner, ofta i suspekta vänsterfilosofiska sammanhang där man pratar om arbetets närvaro i människors liv. Men det förs ingen bred diskussion.
Världen: Det kronologiska livet/vägen i jämförsle med världen har en ojämvikt – ofta vet man mer om världen än om sig själv. När man läser litteratur i skolorna är det för att tyda bokens kontext och inte människans formande. I motsats till vad man kan tro i tider av individualsiering vet man inte mer om sig själv än om världen.
Jag ska framöver försöka fördjupa detta ämne, med fler källhänvisningar (hittar inte just nu), och går från abstraktion till konkretition.
