En teori, samlat från många olika håll, och många olika skrifter att jag inte längre vet varifrån allt kommer. Längre fram i tiden ska jag återvända till detta, och bena ut det hela. Hursomhelst, teorin om processen bakom att hantera förändringar:

Utesluta genom betrakta:
- Bearbeta den egna upplevelse/uppfattningen

Omdirigera processen genom att:
- Betraktelse för att se helheten

Släppa betraktelsen genom närvaro:
- omforma genom skilja vilja och det egna, och bli redo för ett

Mottagande och att Utkristallisera:
- genom att visionera vad som stundar

Uppfatta förändringen och Modellera genom att:
- placera modellen i sfär av möjlig interaktion

Institutionalisera det nya
- genom att bli ett med vad som skett, – upprepa processen

Processen i kulturell kontext

Det finns i huvudsak tre faktorer som är drivande/förhindrande av förändring i ett samhälle. Dr Dennis O’Neil, behaviorist, på Palomar College i Kalifornien, listar:

- krafter inom ett samhälle
- kontakt mellan samhällen
- förändringar av omgivningen

O’Neil hänger sig kvar på kontakterna samhällen emellan, och talar om fyra termer om hur grupper/samhällen förhåller sig till förändring.

”diffusion” – spridningen av ting och idéer från en kultur till en annan. Tinget/idén kopplar i denna rörelse bort den den kulturella meningen.
”acculturation” – detta händer när en kultur i stor skala förbyter sina traditionella kulturella mönster.
”transculturation” – är motsvarigheten vad som händer med en individ som rör sig kulturellt.
”stimulus diffusion” – som är en uppfinning som uppstår i tolkningen av en idé från en annan kultur.

Därför är förändring svårt

Tidningen CIO går djupare, och försöker hitta svaret på varför förändring är svårt att hantera för människor, genom att titta på hjärnan.

Skribenten Christopher Koch liknar det med datorns RAM-minne, att rimliga nivåer fungerar men att större förändringar upplevs som ”överbelastningar” i prefrontal cortex. Det är dessutom extremt energikrävande för hjärnan, som föredrar att köras på ”hårddisken” (basal ganglia).

Jeffrey M. Schwartz, forskande psykolog på UCLA, som blir intervjuad i artikeln: ”The prefrontal cortex is extremely influential in our behavior, but it does not have to be completely determinative”, och tillägger: ”We can make decisions about how much we want to be influenced by our animal biology.”

Tidigare inlägg:
- Förändringar kommer i tre former
- Göran Persson om osäkerhet
- Förändring som riktning