Månadsarkiv: oktober 2006

Så sannolikt är det att du lyckas

Ramsan lyder mycket övning och mången misslyckande innan framgång. Men man undrar ju av alla som företar sig något, hur många det är som lyckas?

Den frågan har Paul Gompers, Anna Kovner, Josh Lerner och David Scharfstein ställt sig i en Harvard-uppsats. De har studerat serieentreprenörer och slår fast en sak som tidigare bara varit ett say:

Misslyckanden ökar sannorlikheten att lyckas.
Deras undersökning slår också fast tre intressanta saker:
- 30 % av entreprenörerna som lyckade med sitt tidigare företag, lyckas med det följande
- 18 % av förstagångs-entreprenörerna lyckas med sitt första projekt
- 20 % av entreprenörerna med ett misslyckande bakom sig lyckas med det följande företag

Men jag tolkar det som att det inte är något för entreprenörer utan att alla personliga entreprenörer. Så oavsett om det är en frilanskarriär som illustratör eller det där jobb i verkstadsindustrin som du drömmer: misslyckas, snabbt, framåt.

Mina bästa skrivråd

Det är många skribenter och blivande journalister som hört av sig efter medverkandet i Orden. Därför tänkte jag bjussa på mina bästa råd i skrivande som jag har.

* Berätta vad du vill säga med 50 ord eller 300 tecken. Det gör dig mer koncentrerar på vad du vill berätta. Andra försöker berätta historier med sex ord, betydligt svårare är det.

* Många väljer skrivaryrket för ”friheten”, glöm det – det är ingen frihet – det är industri. Det kräver högre disciplin och större press än många andra jobb. Dessutom tar du alltid med dig jobbet hem. Välj med skrivandet med den vetskapen.

* Dom människor i din närhet som berättar intressanta saker, intressanta historier, upptäck vad deras hemlighet är och hur de fångar din uppmärksamhet. Lär dig retorik/storytelling i verbal form också.

* Svårt att komma till skott? En bra metod är att ta efter journalisten Gay Talese – skriv på hårt papper (i litet format), med versaler. Redigera och skriv om, tills du är klar med den pappersbiten, och börja på nästa stycke/mening på följande pappersark.

* Skriv kortare. Alla kan skriva långt, och alla bör skriva långa utkast. Men redigera hårdare än du någonsin gör annars. Korta texter är svårare och kräver mer av dig än att skriva fint och långt.

* Läs litteratur som skildrar hur människors tänkande förändras från en känsla till en annan. Den förste jag kommer att tänka på är Dostojevskij, men det finns säkert fler mer lättillgängliga. Det gör dig mer medveten om människors upplevelser av känslor och hur det uttrycks i skriven form. Öva på det.

* Slutligen. Fler råd ger Johan Åkesson, frilansjournalist för bland andra Diego och DN Påstan, i min miniintervju med honom här. Vidare skriver jag en förklaring till vad du kan förvänta dig av mediebranschen, och slutligen 10 största misstagen journalister gör.

Hej, tv-tittare!

Strax medverkar både jag och min blogg i SVT i UR:s program Orden med Ann-Charlotta. Med i programmet är också Martina Haag. Förresten, när vi lunchade i samband med inspelningen berättade hon helt brutala historier från Brommas mediemedelklass. Mer om det en annan gång.

Nu ska jag iväg igen, och således missar jag programmet.

  • Du som är här för första gången – börja läsa här:

* Om bloggen och Emanuel
* 5 typiska inlägg från bloggen: Därför är bostadsrätt fel, Så hanterar du förändring, Unga geniers experiment i tre akter, En helt ny attityd, med ny mening, Förnuftet är oförnuftigt.

Årets Nykomling

Skippade prisutdelningen igår för att träffa min syster som är på besök i Stockholm. Men fick rätt omgående reda på att min gamla tidning Tromb vunnit Sveriges Tidskrifters tidskriftspris som Årets Nykomling.
Förresten, missa inte att läsa pocketboken ”Dom kallar oss slackers”, i vilken ett par av mina lengthy Trombreportage återpublicerats.

Släng slowfood på en bloggare

Sist jag lämnade er kvar i ämnet, var det med en pappersbit. Jag ska plocka upp därifrån, den där frågeställningen om webbjournalistik.

Först och främst behövs lite lugn och sans i samtalet. På det området sällar mig till downshiftarna, som Nicklas Lundblad skriver om här.

Istället för stort och snabbt, är det litet och slow – en långsam attityd till saker och ting. Slow food-kulturen börjar slå på andra områden, som designveckan i Milano. Kontentan i downshiftandet är att sansa sig lite, därför – ta det lite lugnt i snacket.

Alla försöker föregå den tid vi lever i, genom att stampa fram en debatt där man inte längre identifierar vad man pratar om. Som när att verktyget blir budskapet. Citat från Beta Alfa 2.0:

Otto och Jan är två bloggande karlar som använder kolumner och ledarsidor som bloggplattform. Tänk vad trevligt det hade varit om de hade klivit ned från sina höga stolar och gett sig in i debatten som vanligt, icke-märkvärdigt folk, och öppet kommenterat och debatterat på varsin blogg.”

Det blir ju lite dumt. Mitt långsamma förslag är att stanna upp ett slag, för att se vad bloggosfären diskuterar.

Själv charmas jag av bloggar som uppenbart är proffsiga i sitt hantverk. Många av bloggarna vill inte ta steget över (så vitt jag vet) till MSM utan nöjer sig med sitt amatörskap. Men åt andra hållet har man en hel bloggosfär som dömer ut den motsatta åsikten. Som senast, det i perspektiv måttliga bloggdrevet mot Gulliou för hans uttalande om bloggar.

Fortfarande finns det en skrämmande konsensus i bloggosfären – att MSM är farligt, och bloggare är bra. Alla bloggare är inte bra, och all MSM är inte heller dålig. Båda fyller en funktion, fortfarande. Först när man skapar en diskussionsbredd där det inte tas för givet kan man gå framåt i samhällsdebatten. Då kan man nog också se tendenser till att både Jan och Otto plockar upp det nya verktyget.

Därför är jag inte överraskad när journalistikexperten Jay Rosen, med stadig fot i MSM och den andra i amerikanskt bloggkontext, lanserar NewAssigment – som säger sig blanda etablerade mediers fördelar med open-source rapportering. Det låter som ett sansat initiativ och en god kombination, som långsamt går framåt.

Därför är bostadsrätt fel

Idag är ett mått på god ekonomi att du har råd att beviljas ett banklån. Det är helt fel. Ur ett strikt eko-entreprenöriellt perspektiv är det mest fel du kan göra att köpa en bostadsrätt. Jag ska ge sju förklaringar till varför inte jag köper bostadsrätt.

1. Du förbinder dig till utgift

Ja, boendekostnader är just utgifter. Skillnaden med att ta ett bolån för att köpa borätt är att du inte bara förbinder dig till en (bostadsrättsföreningens) månadsavgift utan till att också amortera ditt bolån. Det är TVÅ kostnader. Den ena är beroende av räntan, den andra av föreningens ekonomi och energipris. Två rörliga kostnader är alltid värre än en trögrörlig.

2. Du öppnar plånboken i dåliga tider – tack!

Hyran hos hyresrätter i Sverige är marknadsreglerad, vilket betyder att den inte på långa vägar följer konjunkturen.

Däremot de som tar lån öppnar sin plånbok för marknaden – i lågkonjunkturens dåliga tider betalar du mer när den rörliga bolåneräntan är hög, och nu när det är högkonjunktur med låg ränta är det förmånligt att ta stora lån till stora bostäder.

Du har att se fram emot din medverkan i gråtreportage i kvällisarna över att du inte längre har råd med amorteringarna och måste lämna bostaden samtidigt när alla andra vill bli av med sina bofel.

3. Du utgår från rimligheter

Räkna inte vad som är ”rimligt”, utgå vad du själv vill betala för det. När man jämför hyreskostnad och kostnaden att bo i borätter har man en kortsiktig jämförelse där man ställer jämförelsen ur faktorer som annorlunda konjunktur.

Vanligast, vad jag hört, är folk som säger att ”bubblan kan inte spricka”. Det är de som inte var med under it-åren, märks det.

4. Du betalar ”inte dig själv”

Många använder argumentet för att man ”betalar till sig själv” när man köper en bostadsrätt framför ett behålla en hyresrätt.

Ja, det kan stämma att du ser på ”värdet” av bostaden köper du in dig – men problemet är att du aldrig mer plockar ut de pengarna i kontanter. Du kommer aldrig någonsin se pengarna. Utan du kommer förmodligen resten av livet kommer att valsa i en bo-karusell där du uppgraderar lånen och priset på bostaden. Resten av livet.

Du betalar till dig själv i bemärkelsen att du kan ha fått nyttjanderätten till en flådig bostad, men du blir inte mer pengar på kontot för det – tvärtom.

5. Du ”investerar” inte

Här har vi den svenska skolan att tacka för feluppfattningarna: en god investering betyder att man får avkastning på de pengar man satsar.

En värdeökning är inte detsamma som återkommande avkastning. Alltså, att en krona ökar några ören i värde är inte samma sak som att en krona generera en ny krona, som i sin tur skapar nya kronor. Det är skillnaden mellan en investering och en feluppfattning.

6. Du tjänar på grandiosa chanser

Det här håller jag inte riktigt med, men en aspekt som ändå måste nämnas.

Donald Trumps, och många andras investeringstaktik är just denna: ta så stora lån att avkastningen (genom mängden av fastigheter, eller vad man nu sysslar med för affärer) överstiger räntan och utrymmet för räntehöjningar på lång sikt. Alltså sikta högre.

Att jag själv är skeptisk genom bristen på applicerbarhet. De flesta av oss har inte 99 banker man kan ta miljonlån av – samtidigt. Trump har.

7. Du binder dig långsiktigt

Det är ganska intressant. På många områden är de flesta människor oerhört kortsiktiga. Varje månad är de likadant – ett skralt lönekonto veckan innan löning. Samma människor är det som argumenterar för nyttan och det goda i en långsiktighet och då med borätt som det rätta alternativet: eftersom man betalar till sig själv.

Det är sant, bostadsrätter skapar en långsiktigheten av en speciell typ: en bundenhet.

Höga fasta kostnader (möjligen låga i högkonjunktur), men är tvungen att tänka konjunkturmässigt. Förmodligen kan du landa med en dyr och förlustaffär till bostadsrätt i lågkonjunktur.

Förvisso är det likadant med hyresrätter, men kostnaden svänger inte. Du kan när som helst röra på dig själv.

Triss i bäst

Efter en bashing igår ska det idag bli en vägas upp med att jag i sedvanlig ordning rekommendera tre goda saker.

* USPTO. Jag har sunkat in mig på amerikanska patentverket USPTO:s sajt. Den är fantastisk – vilken databas! För den beroende av förstå den allra senaste trenderna är det som en hardcore Wikipedia. Jag är som en svamp. Alla idéer värda något finns där ute med förklarande bilder. Du kan se produkterna som kommer finnas ute om tio år – och redan nu förstå hur de producerats.

* Esquire. Det är konstigt att Vanity Fair får hela mediesverige att gå ner i spagat på utgivningsdagen. Jag tycker Esquire är en ganska förbisett, trots att den har bra distribution i Sverige. Tidningen är väldigt bra, som senaste numret om hur man ska starta upp företag – till exempel.

* Paperblanks. Moleskine har fått konkurrens. Brokigare och med betydligt större bredd än sin konkurrent verkar Paperblanks vara ett bättre alternativ. Vad jag vet så har butikskedjan Svanströms plockat in det i sortimentet. Samtidigt kan den som tycker det blir för mycket skrivande och för lite ritande, bör läsa Leonardo da Vincis anteckningsböcker. Där ser man hur mästaren kombinerade förklaringar med ritningar – det som Tony Buzan utvecklade till mindmaps. Datorn är ute, riktiga anteckningsblock är grejen.

Continue reading