Månadsarkiv: augusti 2006

Augustimingel

publicerat 25 augusti 2006

Igår kväll var det jubileum för Gringo på Metro. Många på plats: Dan Blomberg, Ingrid Rydell, Zaida Catalan, Isobel Hadley-Kamptz, Johannes Forssberg, Linda Backman, Richard Slätt, och mängder av andra som jag glömt bort. Vad jag kommer ihåg:

I baren: ”Om förorten är så jävla fantastiskt, varför har Gringo sin fest i stan? Jävla dubbelmoral” sade en snubbe med rakad skalle, okänt vem.

Fick av en Londonbo höra om att hans talangfulle kompis hade på vinst och förlust hört av sig till Financial Times om jobb. Redaktörerna älskade honom och han fick gå deras interna utbildning. Han producerade fantastiska artiklar under några månader. En kväll var han ute med ett par börsdirektörer och blev bananas-full. Han skämtade och gjorde dom åtlöje under sitt rus. Nästa dag förlorade han jobbet. I dag jobbar han på lokaltidningen Yorkshire Post. Sicken karriär!

En trend som bubblat under våren men som nu i höst verkar slå igenom på allvar är jobbalans och sånt. Ett tag var det sjukt hett att vara att ha så mycket att göra att man låg på bristningsgränsen i arbetsbörda. Den trenden verkar vara förbi. Ingen betonar mängden övertidstimmar, snarare det fantastiska i kunna ha helt annorlunda sidoverksamhet.

På plats var även Tara Moshizi, P3-programledare som nu gått till Aftonbladet, dessutom min gamla kollega som skrivit en icke så smickrade artikel om mig, vilket jag påpekade. Hon kontrade med att jag borde kunna ta det. Det gör jag alltid.

→ Kommentera

Mer om: ,

Det nesliga inlägget

publicerat 24 augusti 2006

Här på VA-redaktionen frågade Pontus Herin i dag hur mycket tid jag lägger ner på bloggen. Lite skamset säger jag att det inte blir någon tid över huvud taget. Senaste tre veckorna har varit intensiva. Många p/e-tal, lite volatilitet och en del nyhetsvärdering har satt det mesta på dispens.

Börjar med tre saker sen sist:

Jag skall beta av det ena och det andra. Hör av dig på nytt om du tros vara glömd. Även i år missade jag Martin Schoris fest innan han vände hem till New York igen. Den som misströstar kan se fram emot Christina Aguileras nästa skiva, på bild här intill, med matrosen på omslaget.

Viggo undrar vem som är bäste krönikören i Sverige. Den som läser Attention vet att det är Mons Kallentoft. Missa inte hans globala matresa i senaste numret av nämnda tidning. Och med aptit ur samma tidning välja resa för Alla helgonahelgen. Min kommande efterföljande helg går blott till London.

Mannen som har sett framtiden, Alvin Toffler, porträtterades fantastiskt i helgens FT. Är du det minsta intresserad av framtiden, eller av tendenser av i dag tolkade på nya sätt, läs Toffler.

→ Kommentera

Mer om: ,

Tillbaka

publicerat 14 augusti 2006

Mer än en vecka har förlöpt sedan sist. Däremellan en tre-dygns förkylning, och ett i teorin missat flyg, ett kalabalisk EM-Göteborg (Vad är det för fel på vattnet där? Till och med Lasse Kronér går loss med rallarsvingar), och nu mycket jobb.

Väldigt fullt upp med jobb, och lansering av allt. Därför inte ens ägnat sidan en tanke. Men nu är jag tillbaka.

→ Kommentera

Mer om:

Mot Göteborg

publicerat 5 augusti 2006

Det är lördagen morgon och en idealisk, nästintill perfekt klockslag. Men det som stör är SJ, monopolisterna, som inte har vett att sälja alla sina biljetter.

Jag ser att de har kvar biljetter som de inte säljer. Och så brukar det vara, de släpper inte alla sina pensionärsbiljetter trots att ingen panchis vill åka.

Sverige måste få bättre konkurrens i resande, kanske inte andra stambanor men bättre företag. Därför blir SAS alternativet för dagen. För i dag är det Prideparad här utanför på min gata, och traditionen trogen lämnar jag Stockholm.

Förresten, i går kväll var vi ett gäng på Charleys som fick höra att Linda Rosing försökt från tidningen Macho värva folk ur ledningen. Kanske ser man dom i ett unikt kampanjandet senare.

Nu ska jag mot Arlanda och Göteborg, om 40 timmar är det samma väg tillbaka. SJ kan glömma mig.

→ Kommentera

Mer om: ,

Intersektionalism är nya långa svansen

publicerat 1 augusti 2006

Pratet om långa svansar är hett denna sommar. För det är marginalerna som det händer. En, ur samhällsperspektiv, bättre och bredare förklaringsmodell än långa svansar är John Hagel och John Seely Browns förklaring av ”the edge” i The Only Sustainable Edge.

Hagel/Seely Brown menar att tillväxt, innovation och värdeskapandet sker i marginalerna, och de företag, grupper och individer som lyckas bemästra marginaler kommer kunna överleva kommande tiden. Som vanligt är det mer intressant utveckling som sker inom affärsvärlden än i den offentliga sektorn. Därför är den något väl bizniz-omfamnande, men i huvudsak är den på ett tankeväckande spår.

”The edges”, eller marginalerna, kan delas upp i fyra olika områden där männskor agerar: socialt, företag, marknad och utbildning.

Socialt: handlar om relationerna med vilka vi definererar individuella identiter och socialt deltagande med vilka vi formar

Företagande: handlar om hur vi skapar ekonomiskt värde, och hur vi definerar gränser inom dessa ekonomiska koncept

Marknad: handlar om hur vi konkurrerar och samarbetar på en global nivå för att skapa, leverera och behålla värde, som på marknaden mäts med ekonomiska termer

Utbildning: handlar om hur vi lär oss, med betoning på interaktion mellan individer och grupper

När dessa fyra områdens marginaler interagerar kommer spänningar skapas, som i korsningen/intersektionen kommer behöva lösas, och det är där vi är i dag.

Små grupper, nicher är intressanta att följa och den långa svansen har lockat oss in i intersektionen, nu måste vi ta i tu med det.

Samma problemställning finner Sveriges f d statsminister. I maj höll Carl Bildt den årliga Wibbleföreläsningen, hans ämne var statsstyre eller mer korrekt ”governance”.

Han säger i sitt tal, att vi är förbi, och lever i kölvattnet av klasssisk kollektivism – nation, ras, klass. Politiken behandlas nu, med Hagels terminologi, i ”the edges”.

Johnny Munkhammar sammanfattar vad Bildt menar är politikens spänningsområden i dag.

- De stora politiska striderna idag gäller mindre klassisk ideologi och mer identitet, som etnicitet och religion.

- Regerandets konst: att veta verkligheten, ha en vision och hjälpligt veta vägen från den ena punkten till den andra.

- För femton år sedan var uppdraget att visa svenskarna att vi är en del av Europa, idag är uppdraget att visa att vi är en kommun i världen.

(…)

- Sverige har kunnat surfa på det stora systemskiftet globalt och det lilla systemskiftet nationellt. 1994 och 1995, vid regeringsskiftet, var tillväxten högre än något annat år sedan dess.

Det skildras, men vem för diskussioner idag – ett valår – om visioner, Sverige i världen och identiteter?

→ Kommentera

Mer om: ,