De senaste två åren, från augusti 2004, då bloggandet fick sitt genomslag tills idag kan sägas har präglats av att vara den glada amatörens tid. Att vi befinner oss i skiftet från giganterna till de små aktörerna, hänvisade jag i början av augusti. Med denna förändring hade jag hoppats att fler skulle bli bättre än att det bara skulle bli fler.
Nu är det istället mängder av amatörer. Bloggen Beta Alfa skriver om detta i ett inlägg om YouTubes lansering av skivbolagsköpt kanal:
”När nu YouTube tar ett steg i mer kommersiell riktning så lanserar de alltså en kanal för och med Paris Hilton. Vissa av er tycker säkert att Paris är en riktig “amatör” men hon är ändå väldigt kommersiell och det är inte den glada amatörens drivkrafter som ligger bakom hennes kanal på YouTube.”
I bloggvärlden är det inte bara fint att vara amatör, utan också upphöjt till ideal. Att vara en amatör är avväpnande och samtidigt förvirrande för mottagaren.
I bloggvärlden är det inte bara fint att vara amatör, utan också upphöjt till ideal. Att vara en amatör är avväpnande och samtidigt förvirrande för mottagaren.Bloggaren kan ena dagen ha högt ställda ambitioner för att i nästa stund åberopa sitt amatörskap, att det är fritidssysselsättning och inte professionalitet som ligger bakom. Ett försvar som bara fungerar från ena hållet. För en journalist, politiker, MSM-whatever kan nagelfaras rätt hårt av vilken random bloggare som helst utan att själv ha möjlighet till samma försvar. Samtidigt förs det få kritiska diskussioner i bloggvärlden mer än att det i alla lägen är överlägset MSM.
Ett exempel på hur svensk bloggcommunity, som jag själv förvisso tillhör även om jag arbetar med MSM, har tabbat sig är under valkampanjerna i år.
Den politiska debatten innehåller mycket brus. Med det syftar jag inte innehållet utan på vilket nivå man för diskussioner. I mina öron brusar på alldeles för låg och jämn nivå.
Jag skulle även vilja ha en akademisk debatt, vid sidan av den debatt där man pratar om hushållens plånböcker. Nu befinner man sig istället i ett mellanläge, som krönikören och professorn Leif Edvinsson nyligen skrev, som bara är transfereringserbjudanden.
Här skulle bloggarna egentligen in, om bloggars kraft vore stark nog. Men, bloggar skrivs i dag i hög grad av glada amatörer.
Vad jag hoppas av amatörerna är att de utnyttjar sin roll och sitt verktyg som en process, inte som ett nöjt mål. Då kan man prata om en kraftfull lång svans. För just nu är den bara något man får bära mellan benen.
