Senaste tiden har jag ägnat mig åt att anteckna spegelvänt. Första dagen var det lite körigt, det tog tid och man stannade upp för att visualisera bokstäver, lite som att lära sig att skriva på nytt – skillnaden är att man redan kan göra det, därför har det gått fortare än vad jag trodde.
Bland annat refereras Hayes och Blooms teori att det tar tio år att utveckla expertis, som jag nämt 
I bloggvärlden är det inte bara fint att vara amatör, utan också upphöjt till ideal. Att vara en amatör är avväpnande och samtidigt förvirrande för mottagaren.Instagram
Mina lästips- Lunch with the FT: Cornel West - FT.com
- Is Facebook Making Us Lonely? - Atlantic Mobile
- Print - The War Against Youth - Esquire
- A whale in the waters of negative yields - FT.com
- Château Sucker
- Word on the Suite [longform.org]
- The frequent fliers who flew too much - latimes.com
- The Maturation of the Billionaire Boy-Man
- Europe Needs to Reform Its Banking Sector - SPIEGEL ONLINE
- Can an Algorithm Write a Better News Story Than a Human Reporter? | Gadget Lab | Wired.com
Månadsarkiv: augusti 2006
Kreativitet i vardagen
Neuroforskaren Nancy Andreasen beskriver det kreativa sinnet i The Creating Brain: The Neuroscience of Genius.
I en fråga-svar-intervju med USA Today säger hon att kreativitet inte begränsas till ett mästerverk:
”Creativity can be found in everyday tasks such as cooking or gardening. A cook who changes a recipe or even makes one up using ingredients he or she has on hand is using the creative process to create novel taste sensations. A gardener who picks out colors and a pattern for a flower garden also is tapping into his or her creative potential.”
Men med vacker yta
Det startas företag utan andra ambitioner än att vara uppstartsföretag, skriver Ross Mayfield i referat av Björn Jeffrey:
”The problem is there are too many companies being created that have no aspirations to be companies. Most survey the feature portfolio of tier 1 and tier 2 acquirers and are precision guided towards flipping within 18 months. Many make no attempt at generating revenue and most that do generate revenue from the advertising of other startups, let alone demonstrating a business model.”
Veckans Affärers reporter Gunnar Lindstedt skrev i ”boo.com – och IT-bubblan som sprack”:
”Drivkraften i den nya ekonomin var att skapa attraktiva aktier. Den nya ekonomin hade ändrat värderingarna inom företagen. Det som gällde nu var snabb omsättning på aktierna istället för långsiktiga investeringar.”
Ridå.
Speglade kopplingar
Hur gör vi våra kopplingar? Att människan har en fallenhet att använda vänster eller höger hjärnahalva är vedertagen fakta. Men hjärnan gör kopplingar: synnerven, optiska chiasmen, gör vänster/höger-kopplingar, och höger hand styrs av vänster hjärnhalva och vice versa, borde ytterligare en koppling inte vara märkvärdig. Ju bättre man länkar samman hjärnan desto bättre utnyttjar man dess kapacitet.
Senaste tiden har jag ägnat mig åt att anteckna spegelvänt. Första dagen var det lite körigt, det tog tid och man stannade upp för att visualisera bokstäver, lite som att lära sig att skriva på nytt – skillnaden är att man redan kan göra det, därför har det gått fortare än vad jag trodde.
I dag skriver jag ungefär med 75 procents hastighet jämfört med normalt antecknade. Men största förändringen är att hur man ser på text. Anteckningar handlar mer om bilder. Låt mig ta ett ganska allmängällande exempel: din signatur.
De flesta kan urskilja sin egen signatur från en kopia av densamma. Trots att det är små variationer och förändringar varje gång. Alltså, igenkännandet är inte baserat på bokstäver utan på en bild; måhända baserad helt på luft och linjer.
Det är likadant när man antecknar: mellanrum är inte så relevant som annars. Speedreading har en del likheter: att se textblock, med fokus på mönstren och inte enskilda ord. Från att förr ha antecknat för att återkomma till samma tanke, gör jag nu små bilder, anteckningssignaturer, med samma ändamål.
Vilka kopplingar gör du?
(Bilden från Betty Davis‘ The New Drawings on the Right Side of the Brain)
I huvudet på experter
Experter skapas, de föds inte. Det är en av teorierna i forskningen om experter som Scientific American skrev om senast. Artikeln undersöker teorierna om hur experter skapas, hur lång tid det tar, hur det kan accelereras, betydelse av tävlan och verktyg för lärandet.
Bland annat refereras Hayes och Blooms teori att det tar tio år att utveckla expertis, som jag nämt här. Men intressantast i artikeln är tyngden som motivation får:
Motivation appears to be a more important factor than innate ability in the development of expertise. It is no accident that in music, chess and sports — all domains in which expertise is defined by competitive performance rather than academic credentialing — professionalism has been emerging at ever younger ages, under the ministrations of increasingly dedicated parents and even extended families.
(Bilden föreställer synnervkorsning, i morgon gör jag kopplingen med dagens inlägg.)
Sveriges saknade filantroper
Apropå gårdagens inlägg om den glada amatören: akademiker har självklart en viktig uppgift – att ge sig in debatten.
Det halvdussin frekventa på DN Debatt är inte tillräckliga. Förutom att förändra konstruktionen av att forskning får stöd av statliga verk, där inte en mellanstrata av kritiker belönas, borde fler än professorerna Magnus Henrekson och Pontus Braunerhjelm pressa näringslivets höjdare att ge finansiell stöd åt forskning.
Den glada amatörens tid
De senaste två åren, från augusti 2004, då bloggandet fick sitt genomslag tills idag kan sägas har präglats av att vara den glada amatörens tid. Att vi befinner oss i skiftet från giganterna till de små aktörerna, hänvisade jag i början av augusti. Med denna förändring hade jag hoppats att fler skulle bli bättre än att det bara skulle bli fler.
Nu är det istället mängder av amatörer. Bloggen Beta Alfa skriver om detta i ett inlägg om YouTubes lansering av skivbolagsköpt kanal:
”När nu YouTube tar ett steg i mer kommersiell riktning så lanserar de alltså en kanal för och med Paris Hilton. Vissa av er tycker säkert att Paris är en riktig “amatör” men hon är ändå väldigt kommersiell och det är inte den glada amatörens drivkrafter som ligger bakom hennes kanal på YouTube.”
I bloggvärlden är det inte bara fint att vara amatör, utan också upphöjt till ideal. Att vara en amatör är avväpnande och samtidigt förvirrande för mottagaren.
Bloggaren kan ena dagen ha högt ställda ambitioner för att i nästa stund åberopa sitt amatörskap, att det är fritidssysselsättning och inte professionalitet som ligger bakom. Ett försvar som bara fungerar från ena hållet. För en journalist, politiker, MSM-whatever kan nagelfaras rätt hårt av vilken random bloggare som helst utan att själv ha möjlighet till samma försvar. Samtidigt förs det få kritiska diskussioner i bloggvärlden mer än att det i alla lägen är överlägset MSM.
Ett exempel på hur svensk bloggcommunity, som jag själv förvisso tillhör även om jag arbetar med MSM, har tabbat sig är under valkampanjerna i år.
Den politiska debatten innehåller mycket brus. Med det syftar jag inte innehållet utan på vilket nivå man för diskussioner. I mina öron brusar på alldeles för låg och jämn nivå.
Jag skulle även vilja ha en akademisk debatt, vid sidan av den debatt där man pratar om hushållens plånböcker. Nu befinner man sig istället i ett mellanläge, som krönikören och professorn Leif Edvinsson nyligen skrev, som bara är transfereringserbjudanden.
Här skulle bloggarna egentligen in, om bloggars kraft vore stark nog. Men, bloggar skrivs i dag i hög grad av glada amatörer.
Vad jag hoppas av amatörerna är att de utnyttjar sin roll och sitt verktyg som en process, inte som ett nöjt mål. Då kan man prata om en kraftfull lång svans. För just nu är den bara något man får bära mellan benen.
