Idag har jag varit ute på Tyresö och gymnasiet där för att föreläsa. Det var kul och barnen var fina. Där kom på mig själv att refererar till ett blogginlägg jag läst hos Gunilla Kinn. Överhuvudtaget är Gunillas blogg bra läsning, för den liknar min (i rörelseperspektiv).
Så nu jobbar jag lite. Försöker svara på lite mejl, och samtidigt försöker få liv i min espressobryggare som gav upp för ett tag sedan.
Mejlledes har folk hört av sig senaste tiden med frågor om packning. Den stundande sommaren måste förklaringen till det. I mitt jetsetmanifest har jag tidigare förklarat lite saker man ska tänka på vad gäller resande, nu ska jag besvara på vad som är värt att bära på.
När jag reser tänker jag alltid att det är bäst att ha minimalt att bära på. Resandet är behagligare när resande förknippas med släpande av väskor. Tyngd kommer sakta ner dig, ty den moderna besten bär redan bördor, enligt Washington Post.
Bland mina effekter hör två väskor, en Pace mini-duffel (enligt Pace har den plockats ur sortimentet nu) och en weekendväska i A0-format med axelrem. Man behöver inte checka in någon av väskorna när man flyger, vilket är skönt när man har ett anslutande tåg att passa.
I axelväskan bär jag alltid dagens dagstidningar, tre fyra olästa magasin, något skönlitterärt, en inbunden anteckningsbok, min HP Pavilion, iRiver-spelare som dubblerar som intervjubandare, och ett stort kuvert och porto. (Trick of trade: Böcker och tidningsurklipp jag läst, men vill spara postar jag hem till Stockholm. Företag som sysslar med detta finns redan: Checkpoint Mailers.)
Den lilla duffeln är till för kläder, där finns mina löpkorrekta NB, behagliga träningskläder, samt klädombyten tre dagar fram: som sagt i Jetsetmanifestet, är skjorta är ett hett tips. Tänk tre dagar och du klarar dig ett tag på det. Skulle man behöva något köper man det på vägen, ett behovsstyrt shoppande ungefär.
Ett annat tips för den utan sekreterare är att på förhand meddela åtminstone en person som har ”riktigt” jobb för att kunna hjälpa dig om du fastnar nånstans. Det kan vara att man ringer för att höra om det går ett tidigare tåg/flyg eller för att höra om det finns alternativa sätt att ta sig fram; grejer som är svåra att ta reda på om du inte har internet framför dig, såsom hotellbokningar, eller telefon till taxibilar etc. Eftersom den typen av tjänster är skitdyrt i Sverige är det lättare med folk som pro bono hjälper dig.
Med detta klart är man för det mesta redo att ta sig vidare. Nästa gång jag skriver på detta tema tänkte jag ta upp hur alla kan resa hur mycket de vill. Mer om det då, nu ska jag förebereda ett annat föredrag.
Förresten, inlägget som jag refererade i dag för gymnasieeleverna handlade om bilden av ”journalister som lyckats”. Jobbar man inte med media är det lätt att tro att alla får göra allt, hela tiden och att man aldrig får ett nej. Men enligt Gunilla, TT:s stringer i New York, är det var tionde jobb som köparna nappar på.
(Bilden ovanför kommer från Flickr.)
