Igår åkte jag till Stockholm. En snickare kom till min lägenhet nu på morgonen, men han kunde inte förklara varför jobbet börjar 7. Jag var lite nyfiken.
På kvällen var jag på Hemköp och letade efter kotarmar. Blev lite inspirerad att laga efter att ha läst gourmanden Mons Kallentofts lista på maträtter värda att prova (senaste Attention). Jag hittade fyra typer av utskuret oxkött, men inga tarmar.
Det är rätt konstigt att det på matfronten sker så lite, eller det händer mycket strunt i form av konstiga halvfab, men inte något intressant. Kunderna efterfrågar ingen förnyelse.
Som med vad vi äter till vardags. Redan nu är det för många generationer har proppat ansiktet med potatis, och att vi fortsätter göra det är att visa långfingret till generationer födda under verklig svält. Vi bör ha det bra nog att slippa ägna oss åt bukfylla. Om detta vore ett land med bra matkultur skulle vi äta bättre.
Djurrättsaktivister som kämpar för att plocka bort foie gras från menyn borde göras till matkulturens nationalhjältar, uppenbarligen har dom en agenda. Men ingen annan pratar om vad vi stoppar i oss.
Borde inte fler bry sig? Vänsteraktivister som tar makten över maten, miljövänner som bryr sig mer än bara djuren, och en höger som kapitaliserar det hela lite.
Det skulle i valrörelsen behövas en tydligare agenda av partierna.
