Månadsarkiv: april 2006

Kungen var på Riche

Fredagen var en tidigt och lång dag. På kvällen var jag pigg nog, jag är ju ung, att åka ut till Machos fest i Liljeholmen.

Träffade rumänen Dorinel Marc där som just nu ställer ut på Moderna muséet, eller om han är curator, nåt är det. Men jag gillar hans konst sedan tidigare, en som liknar honom i stil är Nicklas Hultman, just vad gäller respektlös behandling av klassisk konst. Intill i baren satt Linda Rosing.

Jag battlade lite med Dorinel på rumänska, tog sedan hövligt avsked och hoppade in taxi till Riche med Cajsa. Väl där åt vi ostron med cava på cava, såg gänget från Heart, Mustafa Can med Anna Ekelund och David Granath hänga vid kakeltoaletterna, inte långt därifrån självaste Kungen (okej det var bara David Magnusson). När Bigbrother Dominique slogs framför mig var det dags för Spybar. Där var Samuel Yohannes, Manne Forssberg, Niklas och Johan Loman, Daniel Boyacioglu, och massa andra folk. Men klockan var sen, så hem till Mariatorget.

Fyra frilansfrågor: Johan Åkesson

Min frilansjournalistik-bonanza fortsätter! Jag mejlade Johan Åkesson för att få fler råd till er och mina stundande lyssnare i kreativt skrivande. Johan skriver för bland andra DN På stan, Attention och Diego. Här svarade han på fyra frågor.

  • 1. Hur började du skriva och få betalt för det?

Ett ungdomsmagasin kontaktade min gymnasieskola och sökte skribenter. Jag var 17 och pluggade i journalistikklass. Jag var den enda i min skola som nappade på magasinets förfrågan, började skriva skivrecensioner åt dem, samt intervjuer och reportage. När jag var 18 gjorde jag praktik på Nyhetstidningen Sesam där jag blev erbjuden ett vikariat som reporter, en vecka efter studenten 2001. Sedan började jag försöka mig på frilansandet, men ganska dåligt resultat.

Inte förrän jag lyckades sälja in en artikel till DN På stan som det satte fart. Fick komma på möte med bossen som diggade mina ideer och ringde dagen efter för att erbjuda mig en veckas vikariat på redaktionen. En vecka blev en vecka till och plötsligt hade det gått 11 månader och jag var tvungen att lämna DN pga LAS uppfuckade regler. Sedan dess har jag frilansat på heltid och skriver regelbundet i DN, Resumé, Relation, DIego. Har dessutom varit publicerad i Attention, Bon, La Musik, UNT, Metro, Event&Expo, Frihet, Näringslivsrespons, Nollarton, Egen.

  • 2. Vad är det bästa råd du har att ge till dom som vill börja skriva mot betalning?

Skissa ned dina idéer. Se till att du har uppslag på artiklar som det inte redan skrivits om. utnyttja dina egna erfarenheter, ditt sociala nätverk och intressen för att hitta ingångar och personer som de etablerade medierna inte har tillgång till. Allt handlar om bra idéer. En riktigt bra idé köps omedelbart om redaktören inte är dum i huvet. Men onödigt att ”push your luck”, börja med mindre, oetablerade publikationer som behöver texter men inte kan casha ut så mycket för dem. Sälj dig billigt i början. Det lönar sig i längden. Och var inte rädd för att sälja in dina idéer. Det är skillnad på en bra journalist och en bra frilansjournalist. För att kalla sig för bra frilansjournalist måste man vara minst lika bra på att kläcka idéer och sälja in dem, som att faktiskt skriva artiklarna. Är du anställd kan du vara hur introvert du vill, men det funkar inte om du vill tjäna stålar som frilans.

  • 3. Sälja in jobb: Har du nåt råd om hur man ska göra/tänka?

Se ovan. Och tänk på att det är bättre att visa en redaktör att du har många bra idéer än bara en. Maila över fem grymma artikelidéer, visa att du har underbyggt dina teser och redan hittat personer/case.

Formulera dig snyggt och rappt. Redan i mailet till redaktören visar du arbetsprov på ditt språk. Berätta också kort vad du gjort tidigare, eller bifoga CV. har du inte varit publicerad någonstans innan, eller i nån lokal skräptidning – skippa att berätta det. Får du inget svar, ring upp efter en vacka. Var inte för pushig, det är osexigt, ingen gillar det.

  • 4. Var finner du inspiration till ditt skrivandet och till reportageidéer?

Överallt. Givetvis är den primära drivkraften min nyfikenhet.

Men allt bottnar också i en större, naiv plan om att kunna bidra till förändringar i världen genom att belysa och ifrågasätta orättvisor, och alternativa lösningar. Framförallt det senare. Även i i min nöjesbevakning och mina populärkulturella artiklar drivs jag av att visa det alternativa, en annan väg än den uppenbara. Det finns en stark optimism i att uppmärksamma alternativ, det gillar jag.

Varje frilansjournalist måste vara lite av en omvärldsanalytiker, spana och se trender, fenomen, händelser och sätta in dem i ett perspektiv, försöka analysera hur händelser och trender kan påverka oss i vår del av samhället. Man måste inse att man som jorunalist är en del av ett starkt folkbildande organ och förvalta det ansvaret.

Allt för många journalister lallar runt och skriver om meningslöst skräp. De personerna kanske jobbar som journalister, men de Är inte journalister. Det är en stor skillnad.

Att det finns så många intressanta personligheter i Sverige och världen runt, som gör fantastiska saker, som allmänheten borde få ta del av, är också en drivkraft. Dessa personer ska uppmärksammas och jag som journalist har makten att göra det.

Att leva till andra trumslag

Senast vi hördes var jag på väg mot Skåne. Dom två dagarna där var behagliga, vår som det var – vackert! Under min kväll i Malmö fick jag några lektioner av Sveriges manliga Ebbaversion Björn Jeffrey. En i ämnet ”Varför Malmö är en bra stad”, samtidigt som han drog mig runt – först till hipsteraktiga Metro vid Möllevångstorget och vidare till Lilla Torg där vi satt utomhus, somrigt och lite turistigt eftersom dom har dille på Älgskyltar och heter nåt i den stilen också.

Fredagen i Svedala var skitkul. Pepp skola och, vid sidan av Helsingborg, en av de vackraste jag varit på. På väg därifrån, gjorde jag helt om och åkte till Sturup och flög hem till Mariatorget.

Mina två dagar i Stockholm var fina, grilla med vårkänsla och allt. Även om Karin på fredagsmiddagen sa att det hade snöat i dagen innan typ. Samma kväll träffade jag Axel. Han fick mig råpepp på att vi skulle tjacka en 3a i centrala Cairo. Är du sugen på att time-shara en lägenhet där, hugg tag i mig.

På väg till Göteborg i söndags tänkte jag på kreativt skrivande, som jag snart ska snacka om. Tog tillfället i akt att skriva ner dessa punkter på den resan:

  • Lär känna medievärlden

Om du vill skriva och få betalt måste du veta hur det funkar. Lika lite som du kan förvänta dig att tidningar ska vända sig till dig, kan du inte heller vänta dig att kunskapen om mediebranschen ska komma som en insikt som tänds ovanför ditt huvud.

Börja med att prata med du tror var i samma sits som dig för något år sedan, ställ frågor, och läs tidningar om branschen. Ett bra ställe att börja på är att läsa mediebloggen Vassa Eggen, medietidningen Resumé, facktidningen Journalisten, och samarbeta med dom som är på i samma startgrop som dig – tillsammans kan ni ta er fram snabbare.

  • Konsumera-Kreera 1:4

Är man i den kreativa branschen (vilket dom flesta är, men vägrar inse, ska förklarar snart) är det viktigt att ha en blick ut. Att skapa är att vända sig in och hämta material, och vända på det ut och in. En text finns inte klar i huvudet, utan den växer fram – ord för ord som man skriver.När jag skriver detta så har jag inte bilden klar om vad jag vill säga, men jag har en mening som jag vill komma fram till.Skapa en vana i att konsumera mycket medier. Ha koll på nyheter genom DN, SvD, Exp, AB. Själv läser jag också valda delar ur NYT, FT, Guardian. Dessutom har några som mejlar mig bra texter man bör läsa. Samma sak kan man uppnå genom att läsa bloggar: att låta någon kurator plocka fram bra saker.Eftersom jag gillar magasin ser jag till att ögna igenom de flesta svenska som ges ut, och av de utländska navigerar jag hårt på tips från andra, då och då är jag direkt uppsökande efter magasinstyper jag kommer på själv borde vara roliga att läsa och i mitt huvudet anser bör finnas.

På Söder finns en bra affär, serietidnings- och tidskriftsbutiken på St Pauligatan. Där kan man köpa kilovis med gamla och halvgamla tidningar att gotta sig i på balkongen. Ta igen åren du inte var med genom att läsa ikapp, och haja att Bibel inte är tusentals år gammal.

  • Skriv alltid först

När du förmodligen skapat dig liten bild av hur medievärlden ser ut, är det dags att producera.

Jag vill att människor ska läsa mycket för att veta när man skapar något som är bra. Genom läsandet inser man när ens texter är bra, när man är redo och när man skulle kunna tjäna pengar på det.

Skriv varje dag, eller mycket och ofta.

  • Du har alltid skapat, kreativ typ.

Det finns en stor rädsla för att skapa, eller inte rädsla kanske, men att man med åren går från att skapa i allt man gör (leka) och fantisera (drömma om vad man ska bli senare i livet) till att bara förvalta det som andra bestämt åt dig.

Många glömmer bort att SKAPA vidare och fortsätta vara KREATIVA. De går från skapa till förvalta. Både vad gäller sitt arbete, men också den livsstil man har, med åren blir förändringarna allt färre.

Var villig att förändras, både i din attityd till skapande och vad du tror om dig och din förmåga. Jag läste en gång för att kunna göra en spark i karate så bra att den är instinktiv måste man göra den ungefär en miljon gånger. Börja sparka!

  • Tom skärm?

Det sägs att det finns skrivarkramp, som infinner sig när man inte har något att skriva. Sätt dig vid datorn och skriv ändå, vad som helst. Om det verkligen står still: börja med en scen. Du kan i princip sno en scen rätt av ur en bok, och sedan fortsätta på den och i ett senare skede redigera ut den ur texten. Scenen är bara till för att stimulera din kreativitet, när du börjar fantisera börjar allt du någonsin läst (och hört) mixas samman och din hjärna leker dj med allt.

  • Från hobby till cash

Om ambitionen är frilansa som journalist, bör man vara inriktad på att göra det en gång – till att börja med.

Jag kan inte betona vikten av att vara publicerad och fått betalt en endaste gång. Det är erfarenhet du måste vara på jakt efter, både i att skriva för publicering men också erfarenhet av att sälja. När du gjort det en gång kan du använda den mentala ”modell” som du använde första gången för att försätta dig i samma situation igen – och sälja nästa text. (Pausfågel: dom jag ska tala för i kreativit skrivande vill höra hur det funkar medierna också, bara så ni vet.)

  • Så exakt när skriver man kreativt?

Ja, det handlade om kreativt skrivande. Så frågan är VAD ÄR KREATIVT SKRIVANDE?

Om man bläddrar i senaste Ordfronts Debut 2005 (eller heter den 2006?!) och letar efter dom som går i bräschen för det kreativt skrivande, dom som förtjänar att publiceras så blir man lite mer aningslös.

Jag menar, ”mångsysslare” som gått på skrivarskolor och lyckats omvandla CSN-stöd till en liten kulturlön – och sedan sitter och funderar på röda tankar om ett socialt samhälle, samhällets orättvisor (dom som har det värre om dom själva), kapitalets hänsynlösa och opersonliga makter, eller problematiserar strukturer som hindrar folk (alltid dessa strukturer!) och likadana tankar av medioker klass.

  • Min åsikt: kreativt skrivande

Kreativt skrivande för mig är att behärska språket så pass bra att du kan berätta historier på ett fängslande, bra, ibland nyskapande ibland klassiskt ibland på ett sätt som man aldrig sett förut.

Någon som har en idé om hur historien ska berättas (inte nödvändigtvis att denne alltid är medveten, kanske bara kan skriva på det sättet) och lyckas få dig att förstå den världen för att du lyckas fångas och fängslas av den.

  • Ha kul – annars är det inte kul! (I’m Einstein!)

Man behöver inte leka Gramsci och kasta sig på huvudet i din skrivarkammare (han i sin cell). Jag tycker att man ska ha det gott, om du inte har kul, gör du fel…

Det betyder inte dans varje dag, men det går att hitta roliga saker i allt. När jag springer iväg för att göra något annat som jag gjort massor av gånger, skriva en vanlig feature, försöker jag alltid förbättra mig själv – även om formen för den är densamma.
Så försök vara perfektionist, och i det rutinmässiga se möjlighet till ständig förbättring. (Som jag skrev om karatesparken ovanför.)

  • Ett par snabbråd

- Fokusera dig mindre på texten och mer på historien.
- Använd ett så enkelt språk du bara kan.
- Tänk på rytm; läs texten högt och med inlevelse, när du skriver de sista utkasten!
- Korrekturläs! (Ja, bloggen har många fel men jag har dåligt med tid.)
- Innan du är helt klar, läs texten upp-och-ner genom att vända på pappret och långsamt tvinga dig att läsa dig fram alla fel. Tidskrävande men sjukt bra metod.
- Ha för vana att alltid skriva!
- Anteckna allt du kan tänkas ha nytta av. Var notorisk i detta!

  • Rita dig fram!

Är det ett ämne du inte är så bra på? Något du inte känner till eller saknar information om? – Rita dig fram.

Dom som skriver uppsatsar brukar man ju göra en outline för sin disposition, detta liknar vad jag är ute efter. Skillndaden är att det inte följer den powerpoint-aktiga formen: 1a, 1b, 1c, 2a, 2b, 2c, osv. Utan tänk fritt, och rita som det känns bra för att nå dig fram i tankeprocessen.

  • Det slutar inte här…

Skrivande handlar inte om att sitta vid datorn, skriva och sedan få pengar. Det finns massa andra sidor av det som gör det hela sjukt kul.
Lika väl som du ska bemästra språket ska du bemästra andra delarna.

Till skillnad från många andra jobb är detta ett där du kan påverka det mesta, det hänger på dig. Journalisten Neil Strauss skriver i The Game om varför han valde att skriva:

”One of the reasons I became a writer is that, unlike starting a band, directing movies, or acting in a theatrical production, you can do it alone. Your success and failure depend entirely on yourself. I’ve never trusted collaborations, because most people in this world are not closers. They don’t finish what they start; they don’t live what they dream; they sabotage their own progress because they’re afraid they won’t find what they seek.”

Rörelse får allt att hänga ihop

Jag är utanför Halmstad och mina Ponysneakers Doggy Biscuitz skaver. Har precis intagit en royal teafrukost (minus vin) ombord 6.55-tåget mot Trelleborg, med endast 3 timmar sömn i kroppen. Det var länge sedan jag skrev här, och jag tänker på lite olika saker, som jag tror hänger ihop.

Köpte skorna igår på alltid lika bra Lester i Göteborg, dagen innan hade insett att våren kommit till stan. Det var då jag på övervåningen i fars hus och blickade ut mot trädgården som insikten kom. Han har förresten bett mig anlita arkitekt men jag är i spadtagen med överraskningar åt honom, nu när han är bortrest.

Vår blir snart sommar, och vad vore bätttre än att när alla andra springer omkring i sina trädgårdar än att själv ha en liten asfaltoas i förorten. Sola på sin plätt av brännande het asfalt. Både jag och min brorsha (riktige) är flygnerds, han är mer teknisk än vad jag är – men i bokhyllan finns som Aviopolis, min Enomuzak heter Music for Airports, och i min feeder läser jag flygplansnyheter, hur som helst:

En god överraskning vore att på baksidan av huset asfaltera fram en liten helikopterplatta. Jag gillar asfalt och betong. Sjöutsikt alldeles för reguljärt i bostadannonserna, hetast vore ju förortsvilla med helikopterplatta.

Egentligen är plattan bara en jakt på att höja hastigheten. Någon klagade sedan sist att jag namedroppade storheter som Virilio, så jag gör det igen. Han funderar ju mycket på hastigheter och hur evolutionen egentligen är sagan om att den som rör sig snabbast vinne, även om han snackar om en högre form än vad jag syftar på.

Jag märker att för mig har Göteborg upphört att vara. Avståndet mellan Göteborg och Stockholm finns inte mera. När jag var sjutton arton och började åka till Stockholm regelbundet (en gång i månaden kanske) var det en resa som man visste skulle ske snart.

Några år senare är det inte större skillnad än att vakna i den ena eller den andra staden. Paul Virilio brukar kalla det för cité médiate – principen om teknik (i vid mening) gör hela världen till en stad. För mig är det att jag sätt mig trött på tåget, och ögonblicken senare öppnar jag ögonen i en annan stad. Fysiskt är det 48 mil, men mentalt heter Stockholms största förort Göteborg.

Apropå rörelse som är stillastittande (tåg, flyg etc): ser fram emot löpbandet på mitt hotell, har blivit besatt av att springa – så klart i helt andra skor. Kvällen däremot har jag till förfogande i Malmö. Är du där samtidigt som mig, får du gärna visa mig runt.

Klar syn perifert, blind rakt fram

Hösten efter gymnasiet läste jag på universitet, men hoppade jag av efter några veckor för det var lite för mycket tvångsmatning av begrepp. Nu några år senare går jag runt och samlar på ord.

Orden är inte för att skapa förvirring. Näe, förhoppningvis lämnar man uni-tiden visare än att rapa sånt man tvångsmatat sig själv. Llika långt bakom är dom studentikosa fester med tävlingarna i hågkomst med analyserna av Foucault- eller Virilio från obskyra communities där man byteshandlar D-uppsatser.

Men jag kommer ihåg. För kanske två år sedan var jag på streetmodemässan CPH Vision (likaså i februari). Som alltid sitter jag på första parkett och börjar gnaga lite på plastvattenflaskan som man senaste gångerna alltid fått, och tänker till.
Du känner igen det från tv: långbenta mannekänger som bär sina plagg ut på podiet, allt andas ut mot oss, detta är det nya heta. Så man sitter där och tänker: aha? Så försöker man ta till vackra ord, begrepp om du så vill, till att förstå vackra saker. Därför är det lite konfunderade. Vad är grejen med burkor och heltäckande huvor på podiet?

Något senare snubblar jag på en förklararing av NY Times, i vilken journalisten Stephanie Rosenbloom citerar: ”the masking of the female heads strikes me as part of a general new anti-feminism.”

Begreppen börjar omförhandlas av Linda Skugge, och det sägs vara en feminismbacklash. När fick den en chans då? Linda Backman skriver att könskriget inte finns. Borde kanske läst lite mer på uni, då hade man kunnat ägna sin tid åt att studera sånt eller hur modeindustrin arbetar utan copyright. I detta fall säger mode mer om oss än vad någon säger.

VEM ORKAR MED DOM STORA?

Om det inte vore val i år skulle jag ge mig in i politiken. Jag skulle bearbeta politiker, lobba mot vetare och förändra sidleds och underifrån. Jag skulle kämpa för dom STORAS rätt. Jag skulle kämpa för språket. Kräva att det inrättades en myndighet för språkets bevarande. För de stora bokstävernas överlevnad.

Internettider har förstört språket. Numera är STORA BOKSTÄVER glömda. De som fortfarande kommer ihop får i skamvrån stå efter ha SKRIKIT. Vi hade ett designår 2005, men den obekväma designen var det väldigt tyst. Om intelligent design fördes diskussioner till och med kopplat till gudomlig intervention. STORA BOKSTÄVER är obekväma. Får man inte längre vara obekväm? Det låter bekvämt.

I ALL KOMFORT glömmer MAN STORA SOM ÄR BARA LITE OBEKVÄMA.

Gårdagens boulevardanteckningar:

Jag har fått två tips om pendlare som jag efterlyste: USA Today och BW. Intressant även om jag är ute på jakt efter den unga typen som har konsultbaserade yrken (kreatörer etc).

Apropå blogg: Igår kväll kom det fram en snubbe som precis hade klippt mig i kontrollrummet på UR och sa att det var ett pepp program som det blev av det hela. Berättade också att Martina Haag hade klippts ner till min fördel.

Den kvällen var det releasefest för Macho, nyaste bilagan i fredagens Klick. Träffade Nabila som alltid är soft, Machoredaktörerna Anna och Inti, och Samuel Yohannes blir skitglad av att se mig och pratar om sina googleträffar som ökat pga mig. Mohammed undrar vad jag gör i Stockholm. Jonas Khemiri smådissar min klädsel, men jag påpekar att han också bär slips. Han replikerar med att ha varit på 20-talsmaskerad, med Karim, tankesultanen som gör en skitskarp integrationanalys senare på Clarion, som dagen till ära fyllt år.

Träffar sedan alla andra lyckas ta sig till Metro: Politruck-Johannes, -Jonathan, -Linda, Shima Niavarani, Crippe Nordh, Macho-Anja Gatu, miljövännen Zaida, redaktör Simon Bynert, Gringo-Melina -Berivan -Dan -Erik -Baba -Zanyar -Carlos -Sanna -etc, Eva och Åsa från LSU, Gustav Fridolin med Jenny, mingelproffset från SACO (lassar visitkort på 5 sek) som heter Björn, Einar från SVEA, bostadssamordnare Lotta Jaensson, Axel Gordh Humlesjö, konsulten Ingrid Rydell, konstnären Martin Burgos, byråchefen från Prime Fredrik Andersson som pratade brevid mun om Macho – i media. Han ville höra mer news om vad som händer bland 80-talister. You fool me once.