Månadsarkiv: februari 2006

Dagsbesöket i Köpenhamn

publicerat 10 februari 2006

Man vet att man är i Köpenhamn när man slår upp första bästa stadstidning och i ingressen till ett resereportage klagar skribenten på att hans marijuanaspetsade pizza var för klen.

Före mässan gjorde jag en snabbsvisch på stan. Var på jakt efter en soffa egentligen. Men hamnade i klädbutiker istället.

Vädret var milt och soligt. I Oknsehallen var det kokhett som alla år. Men till skillnad från andra år var mässan skrämmande tråkig. Den växer, men alla verkar tycka att den är överflödig. Inköpare från Jönköping tycker kanske det är spännande att åka dit för att köpa in, men annars är alla andra ganska fulla och peppar för att få dricka ju mer klockan rinner mot kvällstid.

När jag sätter mig på favoriten Spunk ringer en tv-journalist och intervjuar (hon har också läst på bloggen att jag är i CPH). Tar inte hennes namn eller nummer, kan därför inte fråga – så om du läser detta igen: Får jag cashish?

Tråkigt som mässan är, bestämmer jag mig för att flyga hem.
När jag ska boka flygbiljett på SAS lägger jag märke till deras Valentinekampaj. Pinsam. Vadå vem vill säga ”jag älskar dig” på alla europeiska språk. Om en ung vill säga det i dag kan du vara så säker på att det kan sägas. Vi är rätt snåla med den frasen. Dålig koll på målgruppen.

Före avgång träffar jag den unge toppstudenten och blivande plasikkirurgen Amir Sam-Ghobadian. Vi äter en sen lunch på turkiska Ankara på Vesterbrogade.
Det är planerna med honom jag pausar, när jag åker till mitt SAS-flyg som för mig till ARN.

→ Kommentera

Mer om: , ,

Missar du ett tåg: Gör så här!

publicerat 10 februari 2006

Igår morse missade jag mitt Gbgtåg till Sthlm. Men det är lugnt, även missa tåg har hänt massor av gånger. Strategin är att gå på nästa tåg med samma biljett. Det funkar varje gång och även denna, då jag tar ett tåg 6 timmar senare. Är sen till mitt möte i Vasastan, men det visar sig gå bra det med.

Väl hemma kommer Axel G H förbi. Vi går till Sjögräs där vi möter upp Zaida Catalán. Hon avslöjar att hon med stor sannorlikhet ska börja blogga igen. (Note to self: Se henne i nästa veckas Toppkandiaterna.) Sedan går vi till Charleys och dricker öl. Ekrem jobbar.

Vi knyter oss tidigt, Axel ska åka till Sundvall idag och jag till Köpenhamn. Så nu är jag hemma och packar om. Har aldrig åkt tåg ända till CPH utan alltid tagit flyg. Prövar det nu. Jag ska på CPH Vision, streetmodemässan är betydligt roligare än den vid Bella Center.

Ska försöka skriva här om dom bästa modefesterna; Manolo-Björn Jeffery (aka Manliga Ebba) har redan gett ett hett tips.

Just det. Metro kör en artikelserie på temat Generationsgapet. Både igår och idag har jag fått byline. Förvirrande.

→ Kommentera

Mer om: , ,

Två motsägande idéer

publicerat 7 februari 2006

Voy voy voy, ibland förundras jag över borgerligheten. Ena stunden tror jag dom fattat när dom börjar prata om cappuccinoskum och optimism.

Men så får jag länken till Johan Ingeröds gamla kommentar om min debattmedverkan. För honom är det ofattbart att hålla två motstående idéer i samma skalle; det går inte kombinera Diorglasögon med försöka förbättra möjligheterna för sin generation.

Med en underbar argumentation, vilket betyder att citera Skugges housewife-version av skära sig armarna: daska barnen till vett att förstå att gott är få förunnat, menar han att dom unga inte alls är den nya underklassen.

Gå tillbaka, gör om Ingeröd. Edit och delete. Folkpartiet kommer aldrig vinna med ett sånt argumentationsproffs som har hangups på vilken grupp som är vad och vägrar se gruppen arbetlösa unga (19 procent av populationen).

Och borgerligheten kommer aldrig att vinna på att ropa: ”Hey, vissa människor ska ha kreativa jobb och andra inte.”

Cappuccinooptmismens och globaliseringsivrares stora triumfkort är att argumentet att kapitalismens konsekvenser är goda – se då till att kapitalisera människors arbete – och inte låta dom bidragsvegetera hemma.

Enda vägen att rädda argumentationen är nog åberopa sinnesförvirring. Det måste vara så att ett slag trodde Ingeröd att han var röd.

→ Kommentera

Mer om: ,

Är du Post-PC?

publicerat 6 februari 2006

Igår läste jag Caldwells reportage om svenska blatterörelsen i NY Times och idag fick jag ett rec-ex av Huntingtons uppdaterade ”Civilisationernas kamp”. Bläddrar därför lite pliktskyldig i kampskriften för det känns som det är någons avsikt att jag ska göra det.

Just där mellan sidorna slår tanken mig om inte Gringo, som är med i NY Timestexten, egentligen är sysslar med integration som står utanför det begrepp – politisk korrekthet – dom ofta fått annars.

Smartbögen Andrew Sullivan mytade ett härligt begrepp för politisk nyans som är taktfull och samtidigt smart nog att våga trampa tår. Han kallar det för Post-PC (post-political correctness). I den kategorin finns redan såna som Jon Stewart, Stephen Colbert, Dan Savage och Southpark.

En annan är Dave Chapelle. Satt och kollade för ett tag sedan på hans numera historiska sketch The Niggers och funderade om inte integrationsrörelsen i USA trampat vatten de senaste 20 åren. Man har humor men inget mer.

Sverige däremot har under trettio år haft välvillig sverige-integration men inget mer. Skillnaden mot förr och idag, både USA och i Sverige, är en begreppsförskjutning. Förr var politisk korrekhet att tycka saker som idag när de upprepas är väldigt icke-PK.

Å ena sidan har man halvmänniskor som Mauricio, som tycker saker som är icke-PK. Å andra sidan i PK-ringen har man Mångkulturårsivrarna som också tycker om integration, men väldigt onyanserat. Men man missar hela trettio år när man idag gottgör trettio års misstag och klantar sig med att försöka stryka i historien, medan halvmänniskan är helt fokuserad på klankar på 30-årsklantigheten och glömmer blicka framåt.

På nåt sätt är begreppet post-pc, vid sidan av uncool-hunters, väldigt 2006.

→ 1 kommentar

Mer om: , ,

God smak: Att göra och inte göra

publicerat 5 februari 2006

I kategorin ”Saker jag inte tycker om med Sverige” är svenskars brist av god smak en stor sak. Jante (”tror inte du är något”) må ha mördats, men han lever i en PoMo-version som säger: ”Tro inte du är bättre än någon. Jag kan nämligen också”.

Som med sushin.

Ingen japan lagar sushi, för han vet att det tar 7 år att lära sig koka ris, och ytterligare 7 för varje disciplin man vill behärska. Vad gör svensken samtidigt som Stockholm under sent 90-tal får sushihysteri? Jo, södermalmare sitter belevat och dunkar i sig råstora bitar råfisk, och Janten vaknar till liv: jag kan också göra sushi och – hurra för sushibuffé i hemmet!
Jag hör fortfarande om svenskar som ger sig i kast med rulla nigri. Smaklöst.

Men om det bara hade varit detta, hade jag i tystnad nöjt mig med avslutade bekantskaper. Men det fortsätter.
Flum-70-talets att ”alla kan” och ”alla ska vara med” heter idag: ”alla ska också göra”.

Men jag kan inte. Som med hemmabyggen. Jag är ingen snickare och jag är skeptisk till möbler som kommer i en låda. Det osar inte direkt kvalité från det paketet. Men vi lämnar det därhän, kvalité är relativt och IKEA lär utgå från bra björk och så. Inte heller är jag konservativt vad gäller god smak. Däremot är det ologiskt att sätta ihop en bokhylla bara för att man kan.

Det är mycket saker jag kan göra. Men inte gör.

När ingen ser begår jag Gunniessrekord av ineffektivitet, ty jag är extremt ineffektiv på att göra saker jag inte vill göra. Som städning. Jag har ingen fallenhet till att dra en stav över ett golv. Utan min polska vän gör det effektivare (tänk Jidoka i Toyota Way, metoden inte filmen).

Pigdebatten är därför inte nån debatt om man ska ha kvinnor som städar ens hem. Näe, det handlar om att alla kan och därför ska också alla göra. Kan du städa så ska du städa.

Jag läste nånstans, tror det var ett referat av Salomebloggen, att anledningen till att en halvbra snubbe får ha eget TV8-program är inte för det ska bli fenomenal tv: utan för att han är så bra som alla andra tror sig själva kunna prestera.

Hade programledaren varit snygg, kunnig och smart – hade det överträffat tittaren. Nu får man höra om Mylo som blivit halvdöv vilket alla tittare som läser S/FJ-bloggar redan vet. Och man pustar ut och tänker att snart kommer ens dag då man själv får fumla sig i tv.

Att ha god smak har inget med caviar eller falukorv, IKEA eller antik – utan om takt, kunskap och känsla.
Om att veta vad man vill göra, när man vill göra det.

Vet man inte värdet av något men kan priset av allt, är man i brist av god smak.

→ Kommentera

Mer om: , , , ,

Sova is the shit

publicerat 3 februari 2006

1. Idag:

Har precis anlänt till Göteborg. Anna Svensson (tidigare Svensson, sedan Skycova, nu igen Svensson) förvarnar mig messledes att alla i stan heter Glenn. Jag kontrar med att Roger också är populärt.

På tåget är jag något lullig, så jag power-nappar. (Se vad jag skriver nedanför.) För jag har suttit på Charleys och druckit vin med Dagens Debattredaktören på Epigon Sofia Carlberg. Det var trevligt.

Innan dess gjort en intervju och med Karin Wahlén ätit lunch. Vi planerar en bra grej, som ni ser snart.

Till min folkbokföringsadress har nån maniac skickat ett hatbrev. Han är typ 40-talist och tror att jag är ryss och att mina föräldrar döpt mig till det ubersvenska namnet Emanuel och Sidea. Jovisst ”Johan” och ”Bosse” dög inte utan Emanuel fick det bli.

Nu ska jag ut och imorgon är det bröllop i Göteborg. En helt vanlig helg, med andra ord.

2. Sova is the shit!

Om det är något negativt med internets intåg hos varje svenne i mitten på 90-talet så är det att vi alla fått lite rubbade sovvanor. Man sover för lite, är stressad och därför tröttare. Säger något om den vanligare kontoristen när nlägg som detta blir råpoppis på webben.

Det skulle vara bra med mer polyfasiska rutiner hos den moderna människan. Vilket med Metronaps skulle kunna vara väldigt enkelt. Men ännu har ingen nappat som franschise i Stockholm.

På Arlanda har några entreprenöer förvaltat den idén, förmodligen efter ha sett vilka taskiga flighttider som lågprisbolagen acceptererar – och insett att det finns en marknad för powernap-sömn. Resultatet är Restandfly, som låter dig hyra ett rum under 4 eller 10 timmar. (Kostar 295 resp 445 kr för en person.)

Har inte nyttjat det än, men det lär nog inte dröja. Om man anländer till ARN på kvällen och morgonen efter ska vidare så verkar idén väldigt bra. Men det är lite tråkig miljö. Hotell är ju inte de mest härliga ställena att sova på. (Min idé av bra hotell är att de ska alltid vara ett nivå högre än hemma, typ lite som polisen resonerar med placeringen på våldstrappan – alltid ett steg över.)

Men entreprenörerna borde spanat lite på CP Hart, Corian, Hans Grohe och Itfitz. Dessa britter har stått för produktion av världens radikalaste hotell – YOtel, som öppnar nästa år i London. Radikal!? Jag är lite tveksam, någon Tokyofil får ge sin version om kapselhotellens edgyhet.

YOtel, som ägs av samme Simon Woodroffe som driver YOSushi, kommer med start 2007 hyra ut en 10kvm-kapsel under 4 timmar. Och då ingår diverse tidsfördriv – wi-fi, hundratals nedladdningsbara filmer och skivor, bra ljussystem och tv, och lite annat. Restandfly har redan vid start sackat efter på det mervärdet.

→ Kommentera

Mer om: ,