I kategorin ”Saker jag inte tycker om med Sverige” är svenskars brist av god smak en stor sak. Jante (”tror inte du är något”) må ha mördats, men han lever i en PoMo-version som säger: ”Tro inte du är bättre än någon. Jag kan nämligen också”.

Som med sushin.

Ingen japan lagar sushi, för han vet att det tar 7 år att lära sig koka ris, och ytterligare 7 för varje disciplin man vill behärska. Vad gör svensken samtidigt som Stockholm under sent 90-tal får sushihysteri? Jo, södermalmare sitter belevat och dunkar i sig råstora bitar råfisk, och Janten vaknar till liv: jag kan också göra sushi och – hurra för sushibuffé i hemmet!
Jag hör fortfarande om svenskar som ger sig i kast med rulla nigri. Smaklöst.

Men om det bara hade varit detta, hade jag i tystnad nöjt mig med avslutade bekantskaper. Men det fortsätter.
Flum-70-talets att ”alla kan” och ”alla ska vara med” heter idag: ”alla ska också göra”.

Men jag kan inte. Som med hemmabyggen. Jag är ingen snickare och jag är skeptisk till möbler som kommer i en låda. Det osar inte direkt kvalité från det paketet. Men vi lämnar det därhän, kvalité är relativt och IKEA lär utgå från bra björk och så. Inte heller är jag konservativt vad gäller god smak. Däremot är det ologiskt att sätta ihop en bokhylla bara för att man kan.

Det är mycket saker jag kan göra. Men inte gör.

När ingen ser begår jag Gunniessrekord av ineffektivitet, ty jag är extremt ineffektiv på att göra saker jag inte vill göra. Som städning. Jag har ingen fallenhet till att dra en stav över ett golv. Utan min polska vän gör det effektivare (tänk Jidoka i Toyota Way, metoden inte filmen).

Pigdebatten är därför inte nån debatt om man ska ha kvinnor som städar ens hem. Näe, det handlar om att alla kan och därför ska också alla göra. Kan du städa så ska du städa.

Jag läste nånstans, tror det var ett referat av Salomebloggen, att anledningen till att en halvbra snubbe får ha eget TV8-program är inte för det ska bli fenomenal tv: utan för att han är så bra som alla andra tror sig själva kunna prestera.

Hade programledaren varit snygg, kunnig och smart – hade det överträffat tittaren. Nu får man höra om Mylo som blivit halvdöv vilket alla tittare som läser S/FJ-bloggar redan vet. Och man pustar ut och tänker att snart kommer ens dag då man själv får fumla sig i tv.

Att ha god smak har inget med caviar eller falukorv, IKEA eller antik – utan om takt, kunskap och känsla.
Om att veta vad man vill göra, när man vill göra det.

Vet man inte värdet av något men kan priset av allt, är man i brist av god smak.