Häromdagen var det 60 år sedan Förintelsen ägde rum. Hela världen har under dessa dagar stannat upp, medierna har sänt program om det och alla har tänkt på det. Alla har vi någon koppling till det. Sedan skolåldern har det dunkats in i allas medvetande som något vi alla bör relatera till som Förintelsen med stor bokstav.
När jag gick på högstadiet fick vi i skolan träffa en äldre kvinna hade varit fånge i Auschwitz som barn. En fruktansvärd historia. Det är ett av de vettigaste grejer som vi under högstadiet fick vara med om.
Mycket av tiden på högstadiet präglades av västerländsk (i synnerhet europeisk) historia som rör 1900-talet. Och störst del ägnades åt Andra Världskriget. Men det är mest sorgligt att vi inte läste annat.
Mantrat under dessa dagar i början på 2005 har varit, och under projektet Levande Historia och under historieundervisningen var, att det får inte hända igen. Det ska aldrig mer upprepas. Förföljelsen och massmördandet av judar, romer, handikappade och homosexuella. Tyvärr händer det jämt. I kommunismens namn och fascismens namn. För tio år sedan i Rwanda och förra året i Dafur, Sudan.
Levande Historia-projektets ”och om detta må ni berätta” blev berättat. Mycket och ofta, men massmorden kopplas samman med totalitära män, en historia som skett, och att det kommer vara ett förföljt folk som drabbas; och att vi bör hindra det genom att säga stopp. Problemet har varit, inte att någon inte säger stopp, utan att det inte syns. Massmorden som äger rum gör det i vårt mediala periferi. Det är i Sudan, Jugoslavien, Rwanda. Samtidigt lär vi oss att om Förintelsen berätta för kommande generationer.
Ser man på kulturen är det Förintelsen som är vattendelande, den som sätter historien som före och efter holocaust. Varje år är det ett tiotal böcker som ges ut som präglas av judarnas massmord. Detta förhållningssätt till ett massmord är helt fel, det bör inte relativeras och detta sätt utan sättas i förhållande till det som sker idag. Att utrotning av människor inte kommer i den skepnad som skedde under 1900-talet utan att det kommer ändras och att av historien ska man dra lärdom och inte fastna i det. Grundskoleutbildningar bör inte bara lära ut om judarnas förfölje och Förintelsen, med stor bokstav. För det finns inte ensamrätt på massmord, det sker hela tiden. Det är det vi måste förhindra och inte att Förintelsens idé ska upprätthållas.
